Att Ingela blivit en lokalkändis är fortfarande svårt att greppa ibland. "Jag tycker ju forfarande att det är konstigt när folk kommer fram på Hemköp", säger hon.
Under uppväxten i Strålsnäs hade hon två alternativ när det kom till fritidsaktiviteter: fotboll eller kör. För Ingela blev valet enkelt. Sedan hon blev en del av kyrkokören har musiken gått som en röd tråd genom hennes liv, och hon är minst lika bekväm med att äntra scenen i tuffa skinnbrallor som att sjunga på dop, bröllop och begravningar.
– Jag är väldigt ödmjuk inför att få vara en så stor del av andras familjer. Nu har jag snart gått varvet runt, så de barn jag sjöng för på dop för trettio år sedan får egna barn nu och vill att jag ska vara med. Och då blir jag så där "Men snälla någon, ska ni ha en liten tant med?", säger Ingela med ett skratt.
Och visst blir hon både rörd och berörd när hon får vara en del dessa speciella ögonblick. Ingela menar att hon kan stålsätta sig i de flesta sammanhangen. Under begravningar vet hon att hon med stadig röst behöver leda de anhöriga genom sorgen.
– Men när det kommer till dop, då snorgråter jag. Som Helena Bergström i Änglagård.
När Ingela var tonåring stod hon på tågstationen med ett rekommendationsbrev till scenskolan i ena handen och en tågbiljett i andra. Men när tåget till Stockholm rullade in på perrongen klev hon aldrig på.
– Jag står kvar och tänker att det här inte är mitt tåg. Det är inte på det sättet jag ska jobba. Så redan där och då bestämde jag mig för att jag vill kunna använda min röst så länge den håller och så länge folk vill lyssnar, för att göra skillnad för någon annan.
"Jag är övertygad om att man möter vissa människor i sitt liv för att man ska lära sig något utav dem eller att de ska lära sig något utav dig. Vissa möter du av en anledning. Det är något i ditt liv som behöver hända, eller att du behöver påverka någon annan för att det ska hända något i deras liv. Och vissa är dina lifetimers", säger Ingela när vi pratar om hur hon brinner för mötet med människor.
Tidigare engagerade sig Ingela i kommunens projekt Kandekanvi, och sedan tre år tillbaka leder hon Värsta bästa kören, där människor med olika typer av funktionsvariationer sjunger och showar ihop. Om Ingela skulle tvingas välja ett forum att sjunga i resten av livet skulle det vara med just dem.
– Jag är ingen körledare, jag kan inte läsa noter. Men att få hjälpa dem att hitta sin röst och bli trygga i det de gör på scenen, och att se den här glädjen och stoltheten hos dem... Och så vänder man sig om och ser hur folk i publiken ler med hela ansiktet medan tårarna rinner.
Ingela menar att det finns ett behov av den här typen av verksamhet.
– Jag vet att det betyder oerhört mycket för de som är med i kören att vi finns. Jag kan nästan inte prata om det utan att bli lite berörd.
Det är vanligt att de som är med i kören har blivit utsatta på olika sätt tidigare, och att kören fyller ett tomrum inom dem. Ingela berättar att bara vetskapen om att kören kommer att fortsätta igen efter sommaren är en anledning för vissa att vilja fortsätta leva.
– De vill ju sjunga, de vill uppträda. De är precis som jag, de vill ha applåderna och göra något för någon annan. De kan själva sätta ord på att de är glädjespridare, och det är de verkligen. Jag är bara den som ser till att de får komma ut och vara det.
"För 20 år sedan var jag lite vilsen i att stå och sjunga på en begravning för att sedan på eftermiddagen eller kvällen stå och göra ett underhållningsevent. Men nu är jag 51, och jag vet att jag kan göra båda sakerna på samma dag och hålla isär dem, och att jag använder delar av mig själv till båda", säger Ingela.
Bild från 2018 års vinterkonsert med Daniel Carlsson, Ingela Svensson, Jessica Bergstrand och Stephan Peterson med vänner. "Vi gör det vi kan för att någon annan ska få det lite bättre. Känslan är att vi tillsammans kan göra skillnad", säger Ingela när hon berättar om de populära vinterkonserterna som arrangeras varje år.
Värsta bästa kören har funnits i tre år nu. "Man kan tänka att Glada Hudik har banat väg för mycket, men vi har fortfarande en lång bit kvar", säger Ingela.
Att ha blivit nominerad till Årets Mjölbyhjälte för sitt arbete med kören tycker Ingela känns jätteroligt.
– Att få berätta för det här gänget... Det kommer att bli så roligt. Jag vet precis vad de kommer säga, att det är roligt både för mig och för dem.
Har du någon hjälte i ditt liv?
– Jag gillar tv-serien Grey's Anatomy, där de pratar om att man har sin person. Jag har en sådan person i mitt liv, en gammal jobbarkompis. Det är en sådan person som kan fånga upp mig när jag behöver, men som jag också kan ringa och berätta något roligt för.