Inge-Marie bjuder på nybakade scones och börjar berätta. Mycket om hundar blir det. Hon har haft egen kennel: Kamrats kennel, och hon har varit internationell exteriördomare sedan 1977 och dömt i 18 länder.
Hon är född i Mjölby och har alltid haft intresse av hembygden och vet det mesta om gamla Mjölby. Hon har jobbat aktivt i hembygdsföreningen i många år och har gett ut en släktkrönika om sin farmor. Hon har även skrivit en barnbok om som kommer att ges ut nästa år av Bygd & natur.
– Det är egentligen en saga som jag skrev till mina barnbarn om en katt som går omkring bland kvarnarna i gamla Mjölby.
Hon har skrivit mycket, Ing-Marie. Har arbetat som journalist på Tranås-Posten, frilansat för Länstidningen, Kommunkuriren, Kyrkans tidning, olika hundtidningar och hundkalendern samt varit redaktör för Hunddomarföreningens tidning.
Hennes bok Labradoren har kommit ut i fyra upplagor.
– Den har gått i 40 år. Man kan nog säga att hundarna har följt mig helt och hållet genom åren och varit en drivkraft.
Men nu har hon ingen hund. Efter en stroke i maj 2012 förlorade hon synen på höger öga och hon är heller inte så rörlig längre som tidigare.
Hennes intresse för hundar växte lavinartat när hon som 12-åring fick en taxvalp i present.
– Jag gick ut i farstun och där hängde en väska och ur den stack ett litet taxhuvud upp. Jag minns hur salig jag var, säger Ing-Marie och ser ungefär lika salig ut nu som hon måste ha gjort den där gången för 71 år sedan.
Ing-Marie har varit en intensiv föreningsmänniska i Mjölby. Kvinnojouren, hembygdsföreningen, PRO. Hon har synts i många olika kulturella sammanhang. Engagerat sig. Inte minst i Mjölbys mest kända kulturpersonlighet genom tiderna: Skånska Lasse.
Om Mjölby förr och nu säger hon.
– Det är så mycket som är rivet och så mycket som är nytt. Och sen är det skillnad på fattiga förr och nu. Nu för tiden ser man nästan ingen som är riktigt dåligt klädd. Det gjorde man förr.
Vårt korta möte är slut. Tyvärr. Ing-Marie Hagelin har så mycket att berätta.