Hundra oönskade cyklar går till skroten varje år

Just nu står drygt 20 av dem i ett förråd vid Resecentrum. Det är cyklar som gatukontorets anställda bedömt som övergivna och som man tagit i beslag enligt Lagen om flyttning av fordon (1982:129). Enligt den lagen kan man även flytta bilar. Och därefter göra vad man vill med dem. Men de måste först stå uppställda i tre månader, och kommunen gör en kungörelse på sin hemsida.

Där räknar man upp alla 19 damcyklar och 4 herrcyklar som flyttades i december, med fabrikat, ramnummer och var de togs. De flesta flyttades från pendelstationerna i kommunen. En excelfil skickas även till polisen som kan köra den mot de anmälningar som kommit in om stulna cyklar. Får man träff kontaktas ägaren med ett intyg som hen kan ta med sig till kommunen och få ut sin bortsprungna stålhingst.

– Men det händer inte ofta. Kanske fyra-fem på ett år, säger Andreas Jerrevång som jobbar på gatukontoret, eller service- och teknikförvaltningen som det heter. 

Han visar förrådet intill järnvägen där de flyttade cyklarna förvaras. Några står för sig, de riktiga vraken. De som saknar hjul, styre eller sadel. Men ett 20-tal cyklar ser fullt användbara ut, några nästa nya. Två fina Sjösala med växlar och cykelkorg. En 50-tals-Crescent med blankslitna däck är ett riktigt fynd.

– En del har olika typer av stöldmärkning, säger Andreas.

De som inte hämtats åker 16 mars till metallbåset på Hulje återvinningscentral för skrotning. Enligt gatuingenjör Mats Rydell lägger gatukontoret ner ganska mycket tid på cykelhanteringen. Men det måste göras.

– Man får betrakta det som ett städuppdrag. När det gäller cyklar är det ett växande problem. Folk bara ställer dem och de tar upp plats. Det är inte ont om cykelställ i kommunen men på pendlarparkeringarna ställs de ju gärna så nära spåren som möjligt. Och där kan det bli trångt, säger Mats Rydell.

Cirka en gång i månaden görs en ny kungörelse om nyflyttade cyklar.

Skulle man inte kunna försöka sälja dem i stället?

– Det är inget värde i dem. De flesta är bara skrot. Det är en så stor hantering att vi inte övervägt det, säger Mats Rydell.

Hur vet ni att en cykel på stan är övergiven?

– Våra killar märker dem och återvänder efter någon vecka och ser om de står kvar.

För några år sedan hade kommunens dagliga verksamhet på Navet en grupp som sysslade med cykelreparationer och som tog hand om en del, men den verksamheten har lagts ner.