För slagverkaren Hugo Magnusson innebär fredagskvällar repetition med Mjölby ungdomsmusikkår (Mumk), och har gjort så sedan han och de övriga nästan 100 unga musikerna var i 12-årsåldern.
– Man blir väl omhändertagen och får jobba sig uppåt, säger han och menar att han nu är en slags ledare.
– Det är inget som sägs ut direkt, utan man inser bara att när man är bland de äldsta så får man ta ansvar även för de yngre.
Han har nu passerat genom musikgymnasium på De Geer i Norrköping (examen i våras) och pluggar för tillfället jazzlinje på Lunnevads folkhögskola. I dag är det ingen utmaning att spela i Mumk. Det är något som han kan, och kan lägga tid på att hjälpa de yngre – de som tycker att det är jättesvårt.
En som tycker det är jättesvårt är Olivia Andersson, 14-årig altsaxofonist. Men det har lättat lite sedan första året då hon blev inkastad från att ha spelat i en betydligt lättare kulturskoleorkester.
– Jag var väldigt nervös och kände att jag måste prestera bra. Det var kämpigt, men nu är det bättre även om jag inte hänger med i precis allt, säger hon.
Vändningen kom i somras då orkestern åkte till Österrike. Olivia fick kompisar genom att hon bodde ihop med andra i orkestern, i olika åldrar och med olika instrument. Nu är det mest hennes egna krav på att prestera som hon måste kämpa med. Och tiden. För hon har en rad andra fritidsaktiviteter som konkurrerar med musiken och Mumk.
Ni får båda offra så många fredagskvällar?
– Nu är det rutin. Det är mer som ett kompishäng, tycker Olivia.
– Jag har gjort det så länge att jag inte tänker på det, säger Hugo. Jag lever lite i det. Det är inte bara fredagskvällar, utan alla dagar och kvällar. Och helger, tillägger han och berättar att efter repet med Mumk ska han åka till Norrköping och spela med ett popband – ett av flera han är med i. I vår ska han spela på ett hotell i Stockholm varje lördag. Musik är hans framtid.
På De Geer fick han som examensarbete komponera ett stycke till SON, den professionella symfoniorkestern i Norrköping.
– Jag hade aldrig skrivit för orkester. Man kunde se från det första notbladet till det sista hur jag utvecklades. Det var rätt mäktigt.
Genren är en slags filmmusik, eller äventyrsmusik som han kallar det, "lite som John Williams".
I somras pratade han med Andreas Niskala, som är dirigent för Mumk, om att han var lite sugen på att skriva något. Den 19 mars ska hans nya verk "I sagans land" uruppföras av Mjölby ungdomsmusikkår vid en konsert på Kulturscenen.
Medan vi sitter och pratar i korridoren på Kulturskolan så hör vi orkestern repetera inifrån scenen. Rätt som det är lystrar Hugo till när de sätter igång med hans stycke. "Oj, så där ska det nog inte riktigt låta", slipper det ur honom. Men orkestern har några veckor på sig att slipa på hans noter. Det kommer att bli maffigt, kan jag lova efter att ha tjuvlyssnat på repetitionen. Det hörs helt klart att det är en slagverkare som komponerat.
Själv står Hugo vid vibrafonen, men slagverkarna i orkestern cirkulerar på instrumenten: klockspel, marimba, pukor och cymbaler plus några som jag inte kan namnet på.
Hur gör du när du komponerar?
– Jag skriver i ett notskrivningsprogram som heter Sibelius. Jag kan spela upp stycket från datorn och höra hur det låter. Det är absolut till min hjälp. Utmaningen har varit att skriva tillräckligt lätta stämmor. Men en del är nog lite svåra...