– Det är tyvärr bara en handfull tjejer som är med i vår barnbrottning. Jag vet inte om ointresset beror på flickorna själva eller deras föräldrar. Det finns en föreställning och norm att flickor ska vara snälla och söta.
Som vi kort rapporterat tidigare har kultur- och fritidsnämnden utsett Aase Folkesson, ledare i Mjölby brottarklubb, till mottagare av årets Greta Wahlgrenpris.
Det är ett jämställdhetspris och utmärkelsen, 5 000 kronor, delas ut på Internationella kvinnodagen.
I motiveringen skriver nämnden att Aase jobbar aktivt med att få in fler tjejer i sporten och hon stöttar tjejerna när de väl kommit.
– Pojkar tar plats så självklart. Flickor väntar mer på sin tur, men när deras tur kommer tar de också för sig. Det är kul att som brottningsledare jobba med flickor, säger Aase.
Hennes pappa är dansk, där har vi förklaringen till att Åse stavas Aase.
Pappan, Paul Hansen, var knatteledare inom Mjölby brottarklubb, när Aase själv var liten flicka. Hon och en tjej till var med och brottades under cirka fyra år.
På den tiden fanns det inga tävlingar för tjejer, så det var mer underligt om tjejerna hade fortsatt att brottas än att de la av.
– Jättemycket har gått framåt för tjejerna inom brottningen sedan dess. Idag tas tjejerna på allvar men det berömda gubbväldet lever kvar i sporten.
Totalt har brottarklubben kontakt med cirka 45 barn i åldrarna upp till och med 12 år (annat än barnträning finns inte för närvarande). Det kunde vara fler.
För Aase är det till exempel gåtfullt varför det inte går att få invandrarbarn till brottarlokalen på Kungsvägen när brottningen är stor sport i deras hemländer.
Däremot tror hon sig ha svaret på varför det i många klubbar är så att ungdomarna slutar brottas strax efter det att de blivit tonåringar.
Det beror inte bara på hormonförändringar och ändrade intressen.
– Det blir för mycket allvar tidigt i brottningen och för lite lek, anser Aase.
När Aase Folkesson inte leder brottningsträning ett par kvällar i veckan står hon vid en CNC-maskin i maken Per-Anders snickeriföretag. Tre av de fyra barnen är i olika grad engagerade i klubben. Per-Arne är det däremot inte.
När Aase Folkesson återvände till brottningen för halvdussinet år sedan var det tack vare Cecilia Feldt.
– Det var hon som drog med mig på tränarkurser, berättar Aase Folkesson.