Hon känns igen på den röda västen med Röda korsets logga. I handen har hon en inköpslista från Mona Lundin, snart 85. Mona har klippt ut några annonser i ett reklamblad för att Annica ska ha lättare att välja rätt sort. Ishavssallad av ett speciellt märke ska det vara.
– Några äldre levererar jag till utanför affären, till exempel Birgitta som jag brukar träffa på andra sidan gatan. Men de andra åker jag hem till. Hämtar först deras kassar och Ica-kort och efteråt gör vi upp betalningen, oftast med swish, berättar Annica Nyenger som själv är nybliven pensionär sedan ett år tillbaka.
Hon tycker att det känns bra att just nu kunna göra en insats. Hon får väldigt mycket uppskattning av dem hon levererar till. Även i affären får hon positiva kommentarer när hon kommer i sin rödakorsväst. Härom dagen hörde en granne till en av hennes "kunder" av sig och frågade om hon kunde handla till midsommar.
– Jag tycker att det är trevligt att träffa människor. När jag blev pensionär behövde jag ju något att göra, säger Annica som är ordförande i Rödakorsföreningen i Mjölby och även står i loppisbutiken Kupan ibland.
Av Mona har hon fått en lång inköpslista. Det inköpta ska räcka i två veckor innan det är dags för nästa vända. På baksidan har hon fortsatt lista med varor. Men överst har hon skrivit: "Puh, stackars dig".
Röda korset, kyrkan och Ica samarbetar om denna varuförmedling. Men Annica handlar även i andra affärer. Åt sin svärmor går hon till apoteket.
Den här gången tog Mona till lite extra när hon fick höra att Annica skulle ha bärhjälp av en journalist. Tre kassar blir det. Sex liter mjölk. Men den ska hon frysa in, berättar hon när vi plingar på i hennes lägenhet.
Hon blir glad för besöket och pratstunden – med socialt avstånd så klart.
– Barnbarnen i Ödeshög vill inte hälsa på mig. Och min dotter hjälper mig, men vill inte komma in. De tror visst att jag är spetälsk fast det är jag som är frisk, säger hon men det märks att kon tar eländet med humor.
Nu ska det ekonomiska göras upp och då är det ingen portmonnä som åker fram. Mona står redo med sin smartphone i handen och swishar beloppet. På köksbänken står en surfplatta i en ställning och inne i rummet på ett skrivbord står datorn.
– Där sitter jag hela tiden, säger Mona och verkar inte ha problem med ny teknik.