Anne-Marie Asp heter hon och är kommunens arkivarie. Hon hör till Medborgarservice där medarbetarna ibland annat växel, reception och samhällsvägledning ingår.
Vi träffas i receptionen och tar trappan ner till källarvåningen. Där finns två arkiv. Centralarkivet har en tjock ståldörr som ska stå emot brand i många timmar. Här lagras alla kommunala handlingar. Har du någon gång skickat en skrivelse till kommunen så finns den här. Politiska beslut, missiv från tjänstemän, utredningar och bygglov.
– Det är lag på att det ska finnas. Den stora utmaningen är hur man ska bevara digitala handlingar på ett säkert och beständigt vis. Det är ännu inte löst. Därför måste än så länge alla digitala handlingar skrivas ut och arkiveras på papper, säger hon.
Anne-Marie utbildade sig till lärare och jobbade i flera år som ämneslärare i svenska och tyska, först i Boxholm på 90-talet och sedan i Mantorp. Där gick hon in i väggen. När hon kom tillbaka arbetstränade hon med ett arkivprojekt. 2002 började hon på kommunens centralarkiv i stadshuset.
– Jag hade då ingen aning om vad ett arkiv är. Men jag tyckte att det var spännande. Jag jobbade halvtid och började plugga arkiv- och informationsvetenskap.
Vad var det som var så spännande?
– Man tänker kanske inte att det finns så mycket information i ett arkiv. Bland det första jag gjorde var att hjälpa släktforskare att ta fram uppgifter som inte finns i kyrkböcker.
– Det är inte varje dag jag får syssla med sådant. Men att leta reda på saker, det är som ett detektivarbete. Du vet inte om det finns ett svar, men du gör ditt bästa och försöker hitta det.
En person hörde av sig och ville veta vem som var hans pappa. I en akt hittade hon lite uppgifter. Svaret på frågan fick han inte, men ett brev i akten gav en ledtråd som stärkte hans misstankar.
– Då kände jag att det är meningsfullt att vi har ett krav på oss att spara handlingar. Personer kan få information, till exempel en saknad pusselbit.
2008 flyttade även föreningsarkivet till stadshusets källare. Där finns material som föreningar, företag och privatpersoner lämnat in – hela 500 aktörer.
I föreningsarkivet finns det uppgifter om föreningar, både de verksamma och de som inte längre är aktiva. Det finns även arkiv om människor som det kan finnas ett allmänt intresse att bevara uppgifter om.
Anne-Marie tittar i listan på privatpersoner och hittar förre riksdagsmannen Nils G Strandler (1892–1973), folkskollärare i Mjölby under fem decennier och lokalpolitiker (S) i Mjölby mellan 1918 och 1965.
– Föreningsarkivet är tillgängligt för forskning om detta kulturarv, säger Anne-Marie och visar på flera hyllmeter med klippböcker som flitiga kolleger på denna tidning satte ihop, från 1958 till 2001 när Corren hade börjat med ett digitalt artikelarkiv.
Även till centralarkivet kommer det frågor utifrån, som det blir Anne-Marie som får leta fram.
– Det vanligaste är att det handlar om betyg. Det kan var en person som ska söka jobb eller utbildning och inte har kvar sitt avgångsbetyg. Kommunen har en e-tjänst för det. Rekryteringsföretag kan ibland vilja göra en betygskontroll på någon som söker jobb.
Många av hennes uppdrag är interna. Till exempel när en annan tjänsteperson behöver få fram en äldre handling som inte kan nås digitalt.
Då går man till detektiven i källaren.