För de flesta av oss är vistelsen i skogen en form av avkoppling och återhämtning. Men för Peter Eng som kör skogsmaskin vid motionsspåret bakom Vifolkavallen är det just nu raka motsatsen.
– Det är lite jobbigt för nerverna, säger Peter med ett leende.
Trots att området runt maskinen är väl skyltat gäller det för Peter att se sig för noga innan han fäller något av de större träden.
– Små träd kan jag lyfta undan och styra som jag vill. Men större träd är svårare. När jag gallrade vid cykelspåret hade jag precis ställt ner aggregatet när det bara svischade till två gånger precis jämte maskinen.
Då var det två cyklister som passerat skyltarna och körde farligt nära maskinen. Men med musik i öronen och tankarna på annat håll så är det många som missar skyltningen och ibland får Peter spärra av med band för att få motionärernas uppmärksamhet.
Gallringen som görs i den kommunala skogen är till för att släppa in mer ljus och låta vissa träd få mer ljus och luft. Men här är det inte hundraprocentigt effektivt skogsbruk som gäller.
– Vi friställer rätt träslag, lövträd och bärande träd som rönnbär och körsbär. Tanken är att det ska bli lite ljusare och lite trevligare, berättar Peter.
Något han ibland får ris för är allt ris som "skräpar ner" skogen.
– Tanken med att låta riset ligga kvar är att det blir näring till slut. Hittills är det ingen som hött med näven, skrattar Peter.
Gallringen är inte bara en utgift för kommunen. Större stammar blir det sågvirke av och lite mindre stammar kan det bli flis eller pappersmassa av.