Det är de boende längs den drygt en kilometer långa vägen som skickat in en ansökan till länsstyrelsen. Vägen är en av få kvarvarande bitar landsväg i Sverige som har kvar sin beläggning med gatsten.
E4:s föregångare kallades Riksettan (R1) och det är den som i dag är länsväg 636 och i dagligt tal kallas gamla E4. Kurvan runt Lilla och Stora Grönlund rätades ut på 50-talet och den stensatta biten blev kvar som en meander och infart till husen i Grönlund.
När cykelvägen mellan Mjölby och Mantorp skulle byggas kom idén att rusta upp den lappade och lagade vägbiten som var tänkt att ingå i cykelleden.
– Vi träffade Vägverkets projektledare på ett informationsmöte om den blivande cykelvägen och föreslog en upprustning, berättar Björn Ohlson som är kassör i vägföreningen.
Bilarna på den näraliggande motorvägen dundrar förbi utan att veta att det finns en bit kulturhistoria en stenkast bort.
Björn och samfällighetens ordförande, Leif Blad, bor i var sitt hus längs vägen. Det är fridfullt i grönskan, inte många bilar eller andra fordon passerar. Däremot hör man det eviga motorbullret från andra sidan Svartån. Kontrasten är enorm när man står på det välslipade stengolvet på den gamla vägen. Just när vi ska fotografera kommer det typiskt nog en bil och vill fram.
– Kommunen ville asfaltera en remsa i kanten för att det skulle bli bekvämare för cyklisterna.
Vägföreningen sa blankt nej. I stället delade föreningen och Vägverket 2009–2010 på satsningen att restaurera stensättningen och återskapa det ursprungliga utseendet. Flera år senare fick cyklister och rullskidåkare en ny asfalterad cykelväg intill väg 636 – efter klagomål om den knaggliga stenläggningen.
– Vår väg fanns redan 1740, det har vi hittat uppgifter på, säger Björn.
Stenarna kommer från Bohuslän och lades 1936. Smågatsten på vägytan och två rader med större kantsten på var sida. Från början var det en målad gul mittlinje. Stenarna har slitits av många års trafik och är numera eftertraktade som prydnadssten. Vägföreningen har fått flera förfrågningar om de vill sälja dem.
– Vi har tackat nej, säger Björn Ohlson och ser pillemarisk ut.
Magnus Reuterdahl är biträdande länsantikvarie på länsstyrelsen. Sedan 2014 när föreningens ansökan skickade in har inte så mycket hänt. Ansökan har hamnat underst i högen med handlingar på myndighetens bord.
Det har länsstyrelsen bett om ursäkt för. Man har varit underbemannade och prioriterat andra ärenden. Men nu har i alla fall Trafikverket och Mjölby kommun uppmanats att yttra sig.
– Vi är positiva till initiativet men någon utredning har ännu inte påbörjats. Det handlar om hur en byggnadsminnesmärkning påverkar nyttjande och skötsel av vägen, samt om den ska märkas ut på något vis, säger Magnus Reuterdahl.
Björn och Leif ser en byggnadsminnesmärkning dels som ett skydd mot framtida förändring, dels kanske som ett sätt att visa på att det finns kulturhistoria att uppleva för den som inte har så bråttom förbi Mjölby.