– Det är extremt kul att vi tar steg framåt trots att det varit tufft på många sätt att driva egen verksamhet i flera år nu, säger Hanna Malmén.
Sen fem år tillbaka finns verksamheten i Lokstallarna i Mjölby. När Hanna tog över lokalerna beskriver hon det som kaos.
– Det var verkligen ett ruckel, det hade varit en stor vattenläcka här och golvet på övervåningen var det ett hål igenom. Det såg verkligen ut som kriget här. När jag sa till hyresvärden att jag tar lokalen fick jag till svar att jag måste vara galen, säger Hanna och skrattar.
Har du alltid haft frisör som drömyrke?
– Absolut inte, jag skulle bli polis. Tävlingsmänniskan i mig tog dock över i nian och jag skulle prompt söka det som hade högst intagningspoäng.
Efter examen var Hanna anställd på en lokal frisörsalong.
– Jag trivdes inte riktigt med livet där och det var mina föräldrar som faktiskt pushade mig att ta över den här verksamheten. Då startade jag som ensam frisör och sedan dess har verksamheten tagit stora kliv framåt.
Hur känns det?
– Jättekonstigt, jag som skulle bli polis, säger Hanna och ler.
– Även om verksamheten går framåt så har det varit och stundtals är väldigt utmanande att driva företag. Man hann inte riktigt återhämta sig från pandemin innan inflationen kom, det är klart att vi fortfarande märker av det.
På vilket sätt märker ni det?
– Ett exempel är att kunder kan välja andra behandlingar än det vanliga, där man använder tekniker som gör att det kan gå längre mellan behandlingarna, eller väljer att göra mindre "touch-ups" för en lättare uppfräschning.
Likt på din salong är yrket frisör ett kvinnodominerande yrke, varför tror du att det är så?
– Oj, vilken svår fråga. Jag vet inte men kanske för att det är väldigt socialt och om man generaliserar kan kvinnor nog upplevas som bättre på att lyssna och ta till sig människors historier. Det här yrket är ju otroligt socialt och man tar ju till sig alla kunders historier och skapar en form av relation genom alla olika samtalsämnen.
Hanna bor strax utanför Mjölby i henne och makens Johnnys nybyggda villa.
– Det är en av de bästa saker som hänt när jag tänker på mitt gamla jobb. Johnny arbetade med att renovera balkonger utanför mitt jobb. Efter flera veckor så bokade han en klipptid hos mig, vi gick på en lunch och sen flyttade vi i princip ihop. Den historien är rätt rolig och en vän gjorde till och med en sång om hur vi träffades på vårat bröllop, men inspiration från Ronny och Ragges låt Rara söta Anna, som blev Rara söta Hanna.
I den nybyggda skånelänga-inspirerande villan bor förutom Hanna och Johnny parets tre hundar och tre katter.
– Jag tjatade på mina föräldrar i 18 år att jag ville ha hund och så fort jag fyllde 18 år köpte jag en egen. Vi har tre labradorer och jag älskar att hundar är så förbaskat kloka. De känner av stämningar och känslor extremt bra.
Hanna är ordförande i Mjölby brukshundsklubb.
– Jag är själv inte aktiv med att tävla utan kör lite apportering med dem själv bara.
Du beskrev dig som tävlingsinriktad, hur kommer det sig att du inte tävlar med dina hundar?
– Just av den anledningen tror jag. Det känns inte rättvist att lägga över såna krav på mina djur och det skulle skapa mer negativa känslor och det är helt enkelt inte av den anledningen jag har hund. Jag är mer trivseltant är prestationstant när det kommer till mina djur, vilket är rätt skönt, man behöver inte tävla i allt, säger Hanna med ett leende.