Det handlar om Terry Unnai, eller Takashi som är hans japanska förnamn, som tillträdde som styrelseordförande för Toyota Material Handling Europe nu i höst.
Mr Unnai har just fyllt 60 och fick nyligen sitt första barnbarn, men bor ensam i en lägenhet i centrala Linköping. Hustrun bor kvar i Tokyo.
– Very busy, säger han om nöjeslivet i sitt kvarter vid Hospitalstorget.
Men Tokyo är förstås aningen mer busy. Han är ganska busy själv. En tredjedel av sin arbetstid tillbringar han på resande fot mellan företagets tre fabriker i Europa, förutom Mjölby i italienska Bologna och i franska Ancenis, samt mellan säljbolagen som finns över hela Europa.
– Den här månaden har jag varit i Tokyo, Köpenhamn, San Fransisco, Bologna – och Mjölby, säger han och ler.
Mr Unnai har nära till skratt. Som när jag undrar om han haft någon tid över den här månaden till sitt fritidsintresse att vara i naturen. Eller när jag antyder att alla på fabriksgolvet i Mjölby kanske inte vet vem han är.
Men han är ju alldeles ny.
Fast han är inte ny inom Toyota. Terry Unnai började redan i 25-årsåldern på Toyota Motor Corporation och har sedan dess haft en rad befattningar inom Toyotagruppen. Han jobbade i Bryssel år 2000 och i Sydney mellan 2007 och 2012. Däremellan har han jobbat i Japan. 2014 blev han chef för Tico:s Tokyokontor och därifrån flyttade han i augusti i år till Sverige, Linköping och Mjölby.
Det var när hans företrädare på posten blev styrelseordförande för nyförvärvet Vanderlande i holländska Eindhoven.
– Det är typiskt japanskt att stanna hela sitt yrkesliv inom samma företag. Många byter jobb, men oftast inom samma organisation, säger han.
Det finns både likheter och skillnader mellan svenskar och japaner, tycker han. Båda folken är artiga, respektfulla och vänliga. Och kyliga? undrar jag, men den bollen låter han passera. I stället förklarar han skillnaderna och där lyfter han fram jämställdheten. Fortfarande är det så i Japan att kvinnor yrkesarbetar mycket mindre än män. Även unga välutbildade kvinnor stannar hemma och tar hand om barn och hem, medan deras män jobbar – och jobbar väldigt mycket.
– Japanska män jobbar mer än svenska. Det blir mycket övertid. De är lojala med sin arbetsgivare, jobbet är deras hem. Men svenskar är mer effektiva, säger han med ett nytt skratt.
Men blir snabbt allvarlig. Det är ett stort problem i Japan med den sneda könsfördelningen i arbetslivet, menar han.
– Det är ett socialt problem. Och ett ekonomiskt. Det måste förändras. Japan har stora rekryteringsbehov, när befolkningen blir allt äldre.
I Linköping hoppas Terry Unnai att få tid för sitt intresse för natur- och friluftsliv. Han gillar camping, paddling och vandra i skog och mark.
– Min dröm är att paddla kajak i Alaska.
Linköping är kanske inte Alaska men det är nära till naturen, menar han. Mjölby har han inte hunnit utforska så mycket än, mer än att han gärna testar stans lunchrestauranger. Favoriten är lite otippat Max hamburgare. I Linköping går han gärna på stans många sushibarer som han tycker håller hög standard.
Toyota Material Handling i Mjölby har expanderat kraftigt de senaste tre åren. Antalet anställda har ökat med flera hundra, nu börjar man köra treskift i en del av fabriken. Det blir en hel del extraskift och övertid för de anställda. Både oktober och november har inneburit all time high i utleveranser.
– Marknaden för truckar har gått upp sedan 2010. Ökningen kommer att fortsätta, fast inte lika snabbt, säger Terry Unnai och visar en kurva som sträcker sig in på 20-talet.
Försäljningen av automatiska förarlösa system kommer att öka snabbare än klassiska manstyrda truckar, eldrivna truckar kommer att öka på de fossildrivnas bekostnad. Men inget av det innebär att behovet av gaffeltruckar minskar. Tico:s köp av Vanderlande och dess robottrucksystem kompletterar väl den egna portföljen.
– Vi gör ju även automatiserade och förarlösa gaffeltruckar, säger han.
Och Mjölby är platsen där de ska tillverkas.
– Här finns kunnandet och arbetskraften. BT är ett känt märke, liksom Toyota. ”Good brand”, säger Terry Unnai och ser mycket nöjd ut.