Den tyska u-båten "Tigerhai 2" tillverkades i sju exemplar. Av dem står idag två på ett tyskt museum, fyra i ett privat garage i Tyskland och ett exemplar i Sverige – strax utanför Mjölby. Tobias Fredrikssons u-båt är den enda som är i drift.
– Allt som har med vatten att göra, både över och under, det är jag helt såld på, jag bara älskar't. Jag har alltid velat ha en u-båt – vem vill inte ha det liksom?
När u-båten dök upp på en auktionssajt för ungefär ett år sen, kunde därför inte Tobias låta bli. Efter lite efterforskningar lyckades han hitta ägaren i Skåne och bestämde sig för att åka dit. Han erbjöd frun en shoppingdag på Ullared medan han själv skulle "åka och titta på en grej" utan att berätta vad det handlade om.
– När jag sen hämtade upp frugan igen så tittade hon in i släpet och bara ruskade på huvudet och sa "det är tur att vi har delad ekonomi", skrattar han.
U-båten bär på en oerhört mörk historia. 1965, bara ett par år efter att de sju exemplaren tillverkades, tog en av ägarna i företaget bakom farkosten med en tysk tv-journalist ner under vatten i Lago Maggiore i Italien. Då händer det som inte får hända – föraren får en hjärtinfarkt och u-båten sjunker till botten. Journalisten blir sittandes och kan inte ta sig ut. Efter ett antal timmar tar syret slut. Först sex månader senare lyckas man bärga u-båten på 31 meters djup.
– Det som hände är förstås sjukt tragiskt. Hade den sjunkit bara någon meter till så hade flyttankarna fyllts med luft och båten hade flutit upp automatiskt. Luckorna på ovansidan kunde heller inte öppnas, för då måste man först vattenfylla cockpit och det kunde inte journalisten.
Efter den tragiska dödsolyckan dog också efterfrågan på farkosten och företaget med u-båtarna gick omkull. Den u-båt som nu står hemma hos Tobias var enbart ett skal med styre när han köpte den. Sen dess har den tätats och fått ny teknik.
– Jag stängde luckorna och vakumsög hela cockpiten. På botten hällde jag diskmedel och det blev ett skumbad om man säger så. Den läckte som ett såll.
Hur mycket tid har du lagt på den?
– Ohh...vet inte. Går inte och vill inte räkna. Det handlar om sena kvällar när barnen gått och lagt sig.
Tekniken är avancerad och för att klara säkerheten krävs noga beräkningar. Tobias, som har hållit på med dykning i många år, blev i maj förra året den första föraren till u-båten på 45 år.
– Det var en blandad känsla av skräck och fascination. Det knakade och brakade och det droppade in lite vatten, men det var inte så att jag fick panik och ville upp igen. Det var mer "Åh, herregud vad fränt det är!"
Sen dess har han dykt med den sju gånger. Längsta turen är från hamnen i Tranås till Torpön, en resa som tog 80 minuter. Numera har han inte enbart tillgång till en flaska med rent syre utan har också installerat en så kallad "scrubber" – en hemmasnickrad maskin som renar luften från koldioxid och som gör att en person skulle kunna klara sig under ytan i upp till 12 timmar. Nere i djupet är allt kolsvart och det är navigering via kompass som gäller. Till sommarens resor satsar Tobias på ny instrumentpanel och ett framåtseende ekolod.
Med tanke på dess historia och säkerhetsriskerna, hur tänker du?
– Ja, det är nog många som frågar sig... Nämen det...jaaaa. Jag såg bara att det här kunde bli möjligt. Sen är jag nog lite galen med.
Finns det inget som avskräcker?
– Nej, absolut inte. Visst, det kan gå åt helvete, men jag är lugn. Ska du med ner?