Folkungabygdens pastorat är ett av de största i stiftet. Det bildades 2014 i en sammanslagning. 40 000 församlingsbor, 157 byggnader varav 33 är kyrkor. 100 medarbetare. Det är ett stort företag att leda.
– Jag blev tillfrågad att vikariera i två månader. Det var inte min avsikt att bli kyrkoherde igen, säger Gerhard Paping, 66 år och som nu på söndag mottas av biskopen vid en direktsänd Facebook-gudstjänst från Mjölby kyrka.
Församlingarna i pastoratet har tagit till sig den nya tekniken, lite bättre och bättre går det. I våras när de första mässorna sändes var det lite si och så med tekniken.
– Pandemin har stoppat alla möten. Kanske kan vi komma igång till påsk. Nu hoppas vi på uppståndelsen, säger Gerhard Paping med ett leende.
Ceremonin på söndagen är en formalitet. I praktiken har han redan varit kyrkoherde nästan ett år. När hans företrädare Fredrik Lennman avgick med pension, och hade en del semester och ledighet att ta ut, blev han tillfrågad av kyrkorådet att hoppa in som vikarie. Vikariatet förlängdes sedan. I somras tyckte Gerhard Paping att det var lika bra att söka tjänsten som han aldrig egentligen tänkt sig.
Han har tidigare arbetat som kyrkoherde i ett litet pastorat i Dalarna, och blev församlingsherde i Ödeshög 2017. Till Sverige kom han 1994 som utlandspräst i Tyska kyrkan i Gamla stan i Stockholm.
– Det var av äventyrslusta. Jag hade arbetat som präst i Tyskland men ville uppleva något nytt, lära känna nya människor. Jag trivdes och blev kvar i Sverige.
Gerhard Paping berättar en anekdot från Tyska kyrkan. Han höll en predikan på tyska och i en bänk satt en kvinna och verkade så strålande glad. Så han riktade sina ord till henne, och kände sig själv upplyft av hennes entusiasm. Efteråt frågade han henne vad hon tyckt om predikan och fick svar att hon inte förstår tyska men att det var väldigt fint.
– Det visar att kommunikation inte bara är ord.
Redan före pandemin satte pastoratet igång ett projekt med att utbilda medarbetarna i kommunikation med nya medier. Kyrkan måste finnas där församlingsborna finns numera, i olika communities på nätet. Alla restriktioner för att hindra smittspridning gjorde denna omställning brådskande och helt nödvändig.
– Vi blir bättre. Vi får vara tacksamma att folk är så tåliga trots våra fel och brister.
Pandemiåret har alltså gjort att kyrkan fått anpassa sin kommunikation. Men verksamheten har ändå fortsatt. Matkassar har burits hem till människor, gudstjänster och andakter hålls digitalt. Diakonerna har upplevt ett ökat behov, både andligt och lekamligt. På sätt och vis har kyrkan blivit än mer viktig.
– Man blir glad när utflyttade människor hör av sig om att de via nätet bevistat en gudstjänst i sin gamla hembygds kyrka och känt igen sig, säger Gerhard Paping.
Kyrkan tappar medlemmar, men minskningen är inte lika snabb som för några år sedan. Att två av tre invånare i de tre kommunerna faktiskt är medlemmar i Svenska kyrkan är ändå ganska bra, menar han.
Fördelen med ett stort pastorat tycker han är att man kan samordna administrationen och ha råd med många specialkompetenser, till exempel när det gäller kulturvård och fastighetsskötsel. De 33 kyrkorna och de drygt 100 andra byggnaderna måste hållas i skick.
Däremot ligger kyrkans Holdinbolag på is just nu. Debaclet med Wienerbageriet har satt sina spår.
– Om jag ska vara med om att starta bolagsverksamhet måste det ha en stark förbindelse med kyrkans verksamhet, säger han.
Förre kyrkoherden Fredrik Lennman fick hård kritik för kyrkans holdingbolags agerande som ledde fram till konkursen för Mat i Folkungabygden och Wienerbageriet. Men Gerhard Paping menar att Lennman gjorde ett stort och viktigt arbete vid storpastoratets bildande.
– Jag är jättetacksam för hans arbete som gjort att det är ett bra arbetsklimat, god ordning och att alla tjänster är tillsatta.
Det arbetet vill han fortsätta och betonar hur viktigt tilliten mellan medarbetare är.