Vintern 1998–1999. Skojaren Albert Walter härjade i Linköpings kommun.
Om man söker på hans namn i Correns digitala textarkiv får man över 600 träffar. De äldsta är från 1992 och då hade han redan jobbat 15 år i Motala, Vadstena och Linköpings kommuner.
Som nybakad gymnasieingenjör från Vadstena fick han bara tre månader i det privata näringslivet, på en betongstation i Österstad, innan han blev kommunaltjänsteman. Främst inom tekniska förvaltningar. Många av träffarna i arkivet handlar om bygg- eller gatuprojekt i Linköping och framför allt i Åtvidaberg, där han jobbade 2000–2007.
Det blev mycket medieträning, till exempel när Linköping blev lurad av affärsmannen Albert Walter, en riktig godbit för hungriga medier vintern 98–99.
Både i Åtvid och i Mjölby började han som teknisk chef men avancerade snart till kommunchef. I Mjölby hamnade han åter i blåsväder när förskolan Östergården drabbades av mögel och personal blev sjuk. Föräldrar rasade och anklagade kommunen för att mörklägga och ignorera.
– Det satte djupa spår, och det var jobbigt att få så mycket kritik. Att personal blev sjuka och att vi inte kunde hitta orsaken var inte bra, säger han och blir tyst en stund.
Det var den värsta pärsen för honom personligen, men han menar att det var olyckliga omständigheter. Kommunen gjorde ett formellt fel när den första utredningen inte diariefördes. Men den hittade inga fel på huset, så det var ingen avsiktlig mörkläggning, menar han.
Det var inte media som var jobbigast den gången, utan all galla som spreds på sociala medier. Internutredningen hittade inga tjänstefel, inte heller arbetsmiljöverket, men facebookanvändarna var inte nöjda.
– Fast vi lärde oss mycket när det gäller kommunikationen till medborgarna, menar Dag Segrell.
"När jag kom till tekniska förvaltningen 2007 var Svartå Strand bara en dröm", säger Dag Segrell som nu slutar som kommundirektör.
Vikten av ordning och reda i hanteringen av handlingar blev också tydligt belyst.
Roligare att prata om är den framåtanda som finns i Mjölby kommun. Och jämfört med Åtvidaberg är Mjölby en politiskt lugnare miljö med få tydliga motsättningar i stadshuset. Stans finaste plats tycker Dag Segrell är Svartån och mest stolt är han över att ha varit med om Svartå Strands utveckling.
– När jag kom till Tekniska förvaltningen 2007 tog dåvarande kommunchefen Henry Jansson med mig på en promenad i det gamla industriområde där nästan inga Mjöbybor vistades. Då var Svartå Strand bara en dröm.
Det tog tio år tills den första hyresgästen flyttade in. Man kan tycka att tio år är en lång period, men sedan har det gått desto snabbare. Den första etappen är i princip klar och Svartå Strand växer fortfarande.
– Jag trodde nog att etapp ett skulle ta tio år. Att det skulle gå så här fort fanns inte i min vildaste fantasi, säger han.
Under samma tid har Sörby växt upp från ingenting, till fullt utbyggt. Och även Olofstorp i Mantorp. En annan sak han är nöjd med att ha varit delaktig i är pendeln och nya väg 50 till Skänninge. Kanske inte i första hand ett kommunalt projekt, men Mjölby kommun har varit i högsta grad delaktig.
Och delskyldig. Till att Skänningeborna nu saknar sin infart via Linköpingsgatan.
– Det fanns inget alternativ, jag ritade själv på det, säger han och pekar på bokhyllan i sitt rum.
En tunnel hade förstört en stor del av Skänninge och en järnvägsövergång med bommar hade inte gått av säkerhetsskäl, menar han.
– Jag förstår att Skänningeborna inte är så nöjda. Men de kan inte skylla allt på kommunen, att affärer och verksamheter flyttar från torget kan vi inte göra så mycket åt.
– Och de har fått idrottshall, pendeltågstation och kommunens första konstgräsplan, tillägger han.
Dag Segrells favoritplats i Mjölby. Svartån med gamla stadshuset i bakgrunden.
I Mjölby tätort agerade dock kommunen. Handlarna i gallerian, och fastighetsägarna runt centrum vädjade till kommunen. Resultatet blev okonventionellt.
– Vi insåg att det inte skulle bli en jättebra affär att ta över Galleria Kvarnen, men en nedläggning skulle ha drabbat centrum hårt. Vi vill sälja vidare, men inte till någon pensionsstiftelse i Luxemburg.
Vad ska du göra när du får en massa ledighet framåt våren?
– Vi har ett hus i Malexander. Och jag har sambo, barn, barnbarn och bonusbarnbarn att umgås med. Det här jobbet har tagit mycket av min tid. Det är inget nio-till-fem-jobb.
Just när vi ska ta bilden i hans favoritmiljö i Mjölby ringer telefonen. Kommunalrådet behöver hjälp att hantera en upprörd medborgare och han måste rusa till undsättning. Bara en av en kommundirektörs många arbetsuppgifter.