Robert sitter i styrelsen i LRF ungdomen, något han känner sig stolt över. "Pappa har alltid varit med i LRF på den vuxna sidan, så jag har tyckt att det verkat intressant. Tycker man något så måste man säga något, och då måste man vara med där det händer".
Septembersolen gör att stubbåkrarna runt Hulje Västergård ser alldeles gyllene ut. Här träffar vi 25-årige Robert Bäck, som är mitt uppe i sin arbetsdag. Som lantbrukare, grävmaskinist och snickare är ingen dag den andra lik.
– Det har precis varit en intensiv spannmålssäsong. Nu är det lite lugnt medan vi väntar på att vi ska börja höstbruka, förklarar Robert medan vi går över gårdsplanen.
Redan som femåring visste han att han ville bli grävmaskinist, det var liksom ristat i sten. Och visst blev han det till slut.
– Men sedan kom jag på att det kanske inte var så roligt som jag trodde efter ett par år, säger Robert med ett skratt.
– Man är fast på samma ställe hela dagarna. Jag ville ha lite mer flexibilitet, och det har man ju som bonde, tycker jag.
Gården utanför centrala Mjölby har varit i släkten i fyra generationer. Det var Roberts farfars far som köpte den någon gång på 50-talet, och till en början fanns både ko och gris här. Nu är det Roberts pappa som driver den, och fokus ligger på spannmål.
I dagsläget brukar de 130 hektar, där en del av marken är arrenderad av kommunen. Men sedan fyra år tillbaka odlar Robert även något lite mer ovanligt på en bit mark på andra sidan vägen.
– Vi odlade potatis innan också, men det slutade vi med för sex år sedan, tror jag. Då ville jag ha något som var mitt, något som ingen annan har. Så då blev det sparris.
"Jag brukar säga att de ser ut som dillkronor eller små granar när de blivit så här höga", säger Robert när han visar sparrisodlingen som nu får växa fritt ett tag efter att skördesäsongen tog slut runt midsommar.
Sista sparrisskörden brukar ske runt midsommar, så nu har de hunnit växa sig över en och en halv meterhöga. Det som under våren och sommaren är en nätt liten grönsak ser nu ut som små granar eller stora dillkronor. Att man låter dem växa på det här viset beror på att man vill att de ska gröngödsla sig själva. Sedan drar skördesäsongen igång igen till våren.
– Jag har sålt ungefär 85 procent av all sparris här hemifrån. Vi har en liten bod där uppe vid vägen där jag brukar ställa ut dem i knippen.
Sedan är det bara för kunderna att plocka på sig det de vill ha och skicka iväg en Swish. Robert har även sålt en del till restauranger, särskilt förra året.
– Men så insåg jag att jag kunde sälja så mycket hemma, och att det var roligare.
I rabatten utanför Roberts hus på gården växer flera sorters blommor. "Men dem är det min sambo som bestämmer över", säger han med en skratt.
Familjen har även en gård i Eldslösa, som är Roberts farmors släktgård. Den har nu funnits i familjen i fem eller sex generationer. Det var även där han och storebrodern fick en riktig Bullerbyn-uppväxt, med kusinerna i grannhuset.
– När vi var små lekte vi och var med varandra jämt. Man sprang över dit och frågade vad det var för middag för att se om det var godare än det som lagades hemma. Jag tycker att jag har haft världens bästa uppväxt.
Detta är något Robert själv gärna skulle vilja ge sina egna barn i framtiden. Att gården ska drivas vidare har alltid känts viktigt för honom, så när det väl blir dags är han redo att kliva in.
– Det är just det, det är inte bara en gård. Den här gården är det ändå platsen där farfar är uppväxt och den andra där farmor är uppväxt. Det finns så mycket historia.
Just nu bor Robert i ett mindre hus på gården, men tanken är att han inom en snar framtid ska börja renovera det hus hans farmor tidigare bodde i.
Robert gick bygg- och anläggning på gymnasiet och blev då grävmaskinist. Några år efter kände han att han ville göra mer, och började då en vuxenutbildning inom skog, lantbruk och ekonomi på Vreta. "Jag fick lite identitetskris och visste inte vad jag ville göra. Då var det min kompis som också är bonde som ringde och frågade om vi inte skulle gå på Vreta ihop".
Vad är det som gör att du trivs så bra som bonde?
– Jag har funderat på det rätt många gånger den här säsongen, när jag sitter och tröskar och det blir sena kvällar. Vad är det som är roligt? Men jag kommer inte fram till vad det är, utan det är bara kul.