– Jag är en sopgubbe. Det kanske egentligen heter renhållningsarbetare eller avfallshanterare eller nåt. Men sopgubbe tycker jag är ett bra ord.
Det är 56-årige Mats Halldin som vill kalla sig så. Det är ett jobb som han trivs bra med. Ändå ska han sluta om några veckor. Då väljer han över till Motala kommun.
– Jag bor i Motala så det är mer praktiskt. Men jag trivs väldigt bra här i Mjölby kommun. Det är en bra kommun att arbeta i. Bra arbetskamrater och bra chefer.
Han tycker att jobbet som sopåkare är fritt och omväxlande.
– Man får röra på sig mycket.
Och det stämmer. Mats hämtar upp mig vid Resecentrum och sedan svänger vi in på Lagmansgatan och börjar med tömningen. Det är ut och in hela tiden. Man kör några meter till nästa hyreshus och så ner ur den höga sopbilen och upp igen och vidare en liten bit.
– Det är mitt sätt att hålla mig i trim, säger mats med ett skratt. Det är klart att det kan kännas i knäna ibland, men som mountainbike-cyklist jag har starka ben. Och bilen sänker sig lite grann när man stannar.
I ett skåp intill gatan står de två gröna tunnorna som hör till det här hyreshuset. Den ena tunnan är nästan tom. Den andra är överfull och Mats måste slänga över några påsar för att få tunnan ut ur skåpet.
– Det är lite typiskt. Folk är bekväma av sig och tar den närmaste tunnan, klagar han.
Det finns lite nackdelar också. På vintern kan det vara svårt och tungt att ta sig fram med snövallarna. På sommaren kommer fluglarverna.
– Jag ser egentligen inga allvarliga nackdelar. Smuts och lukt bekommer mig inte.
Redan som 19-åring hoppade Mats in som sopåkare hemma i Motala. Då var det säckar vilket gjorde jobbet tyngre men hade andra fördelar. Sedan har han haft flera andra jobb för att sedan återkomma till sophämtandet.
På Lagmansgatan är det lätt kaotiskt med bygget av nytt skolhus. Trottoaren är avstängd och inhägnad. Vändplatsen framme vid skolentrén är belamrad med arbetsfordon och containrar. Lärarna har parkerat sina bilar längs gatan. Mats blir tvungen att backa hela gatan ut på Ringvägen.
– Vi ska egentligen inte backa av säkerhetsskäl, säger han men har inga svårigheter att ta sig ut.
Bilen är nästan ny. Den har alla bekvämligheter med backkamera och stora backspeglar och färden går vidare till hyreshusen på Vintergatan. Där det blir mer in och ut, upp och ner i hytten. Mats har en kartskärm intill instrumentbrädan med sin rutt, om han skulle glömma den.
Avfallsavdelningen har åtminstone tre olika sorters fordon för tömning av sopor. Flerbostadshusen har veckotömning. I villaområdena kör man varannan vecka med en sidolastare. Då sitter föraren kvar i hytten och sköter tömningen med en joystick. En kran fälls ut och lyfter upp tunnan och tömmer den i bilens trumma. Det går med automatik.
– Om man inte välter omkull tunnan, säger Mats.
Det är mer enahanda att köra den bilen. Därför roterar de fem sopåkarna i kommunen på de olika fordonen. Vissa större fastigheter har även så kallade markbehållare. Dessutom jobbar Mats vissa dagar med att köra lastmaskin på Hulje återvinningscentral.
På Hulje har de sin central och där blir det att Mats och hans kollegor träffas på frukostrasten.
– Fast om man kör på landet blir det att ta frukost i bilen.