Som ung arbetade Ingrid Törnblom med hästar i både Tyskland och England. Väl hemma i Sverige igen startade hon försäljningsstall tillsammans med sin pappa, på gården i Ljungsbro.
– Vi handlade med hästar från framförallt Holland och Tyskland. Det var någonstans där jag kände att det var hästar jag ville jobba med.
Under en tioårsperiod utbildade och sålde Ingrid flertalet hästar. När det sedan blev dags att flytta verksamheten valde Ingrids pappa tillsammans med två kompanjoner att lägga ett anbud på Mjölby ridskola.
– Jag hade aldrig varit på en ridskola i mitt liv. Tanken var att jag skulle fortsätta ha handelshästar här, men det blev snart mer och mer ridskola och färre ridhästar för mig, säger Ingrid med ett skratt.
Sedan 2015 står Ingrid som ridskolechef här på ridskolan, en roll hon trivs i.
– Jag tycker om att arbeta med både hästar och människor. Även om man har ridskola kan utveckling ske hos hästarna, vilket jag tycker är spännande och roligt.
Vad tror du att ridskolan betyder för de som bor i kommunen?
– Det är klart att det primära för mig är att lära barn, ungdomar och vuxna att bli goda hästmänniskor som tänker ur hästens perspektiv. Men jag tror att det är så viktigt att vi inte bara är en ridskola utan en samlingsplats, framförallt för tjejer. Det blir lite av en fritidsgård. Även om man bara rider en gång i veckan är det många som hänger här sju dagar i veckan och tar med sig skolböckerna och pluggar här.
Det finns flera hästar som har betytt mycket för Ingrid genom åren. En var welshponnyn Ramona, som Ingrid fick när hon var nio år gammal.
– Jag hade henne i 26 år och hon lärde både mig, mina tre syskon och min äldsta son att rida. Hon gick bort 35 år gammal, här. Hon följde med till ridskolan och hjälpte till att starta upp den. Hon fick en helt ny karriär som 30-åring och var superuppskattad i ytterligare fem år.
En annan häst som har en lite extra speciell plats i Ingrids hjärta är Red Baron, eller Lennart, som han kallas. Faktum är att det är just han som är med i ridskolans logotyp.
– Vi köpte honom 2004, och sålde honom sedan fyra år senare, när vi hade handelsstall. Sedan hittade jag honom igen av en ren händelse och köpte tillbaka honom 2018. Han är äldst på ridskolan och en jättehärlig läromästare.
Flera av hästarna på ridskolan köps in som unga, och några har Ingrid fött upp själv. På så vis får hon fortfarande ägna sig åt utbildning av hästar, även om det är på ett lite annat sätt än när hon själv satt och red flera handelshästar om dagen. Hästarna som köps in ska gärna ha lite nerv, bra gångarter och en fin hoppteknik. Det är extra roligt att utveckla en häst med potential, menar Ingrid.
– Om det första man kör är Ferrari så lär man sig köra Ferrari från början, men börjar man köra något långsamt kan det vara svårare att växla upp sen. Även om hästarna sen kanske inte hoppar svår klass så vill vi kunna förmedla till våra elever att så här ska ett bra språng kännas och så här kan man korta galoppen på ett bra sätt.
Ingrid brinner även för att ge hästar en andra chans. Flera av ridskolans hästar kom hit som projekthästar.
– Om det finns något som ligger mig allra varmast om hjärtat så är det att den där skadade hästen, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt, i rätt miljö kan få en andra chans att fungera. Det ger en extra dimension till arbetet och en delaktighet för eleverna att se att en häst kan komma mager och lite halt och lytt, och ett år senare blomma och fungera som vilken häst som helst.
Det är tydligt att hästvälfärd är ett viktigt ämne för Ingrid. I dagsläget möter ridsporten mycket kritik i sociala medier, menar hon. När det kommer till just hästens välfärd tycker Ingrid att ridskolor har ett stort ansvar. Här ska fokus inte bara ligga på ridning, utan på att lära ut en förståelse för hur hästen fungerar både mentalt och biomekaniskt.
– Man ser väldigt mycket anklagelser om djurplågeri, dålig ridning och hårt åtdragna nosgrimmor. Jag vill verkligen slåss för att vi generellt ska bli bättre hästmänniskor. Och att vi ska gå mot både mjukare ridning och ett större hästvälfärdstänk både i hantering, men framförallt i ridningen av sporthästarna, säger Ingrid och fortsätter:
– Man ska ha ett gott samvete när man åker hem från stallet, och känna att vi har hanterat våra hästar med respekt.