– Folk som går förbi här brukar fråga om vi håller sams, säger Birgitta Nyman.
Frågan är berättigad. Passerar du förbi på Kanikegatan i Mjölby kan du inte missa radhuset med hockeyflaggorna och fågelholkarna med olika klubbmärken på.
Det var Birgitta som var först med att sätta upp sin HV71-flagga. Grannen Tomas Håkansson ville inte vara sämre, utan följde strax efter med en LHC-flagga. Joakim Lanto, Birgittas sambo, var sist ut med sin Leksandsflagga.
– Jag kommer från norra Västermanland och jag har alltid hållit på Leksand, säger Joakim.
Birgitta har fått sitt HV-intresse hemifrån.
– Jag är från Tranås från början. Det finns ju ett hockeylag där med, men det är HV som finns i hjärtat. Hela min familj är hockeytokiga.
För Tomas har inte hockeyn funnits med sedan barnsben.
– Jag kommer från Polen och hamnade i Sverige 1999. Min moster bodde här i Sverige och hon hejade på Färjestad. Jag bodde i Linköping och då spelade LHC i Allsvenskan.
Det märks att gänget tycker om att reta varandra. Tomas är först ut med att sticka ut hakan.
– LHC har lätt att vinna mot leksingar. De tar mycket poäng och gör många mål mot Leksand.
Joakim kan inte låta bli att protestera.
– Det är skitsnack. Nu får vi in Marek Hrivik i laget, SHL:s viktigaste spelare förra året.
– Det är inget kul när Leksand förlorat över LHC. Å andra sidan får Tomas njuta så länge han kan, för vi tar dem nästa gång.
Tomas berättar att det kan bli lite jobbigt när LHC förlorat över Leksand.
– Då brukar Joakim vara lite taskig mot mig, skojar Tomas.
Birgitta står bredvid och lyssnar. Eftersom HV spelar i Allsvenskan känner hon sig lite utanför när gubbarna tuggar på.
– Det är klart att jag har saknat käbblet. Joakim och jag brukade åka ned till Jönköping när HV mötte Leksand. Och då vann ju alltid HV.
Birgitta och Joakim saknar matcherna mellan deras lag.
– Det är två lika lag när det kommer till supportrar, säger Birgitta. De är vänliga och det inget tjafs. De brukar fråga om vi är sams när jag kommer med min HV-tröja och Joakim med sin Leksandtröja.
När säsongen närmar sig sitt slut kan man tydligt se vems lag det gått bäst för.
– Den ena flaggan efter den andra plockas ned när lagen slås ut, förklarar Birgitta.
Men tro inte att de tävlingsinriktade grannarna slutar att gnabbas för att hockeyn tar slut.
– Sedan tävlar vi om vilken fågelholk som först får en gäst under våren. Jag leder med 2-1 över Tomas, säger Birgitta.