Olov Wågbrant är fjärde generationen som arbetar med mjölkproduktion. Foder och avel har bidragit till effektivare mjölkproduktion, så korna mjölkar mer i dag än förr, berättar han.
Vi träffar mjölkproducenten Olov Wågbrant i kostallet på Alnäs Västergård vid Skeppsås. Det är soligt men bitande kallt den här dagen på slätten.
Olov är fjärde generationen på gården och han är glad. Arla betalar från och med i dag 32 öre mer per kilo för mjölken och det betyder att Arlas à contopris är 4,16 kronor per kilo mjölk som levereras, plus kvalitetstillägg.
– Under de tio år jag har varit aktiv på gården har vi inte fått så bra betalt, säger han. Under hela pandemin har mjölkpriset varit bra för oss som producerar, men det behövs, för våra kostnader har skenat på sista tiden. Det är dyrare diesel och el, kraftfoder och ett högre pris på utsäde till spannmål och majs. Så den här 30-öringen är väldigt välkommen.
Han berättar med allvar i blicken att exempelvis kostnaden för gödning har stuckit iväg med 200 procent, som påverkar odlingskostnaderna för foder till djuren nästa år.
– Vi har väntat på att få mer betalt för mjölken. Vi vet att priserna gått upp på den internationella marknaden när det gäller mjölkpulver, smör och ost. Det kan påverka konsumentpriset i vår.
Vi sitter och pratar en trappa upp i ladugården, där det finns ett fönster ned till kostallet, där mjölkkorna just nu äter och vilar. De flesta går fritt och kan gå och låta sig mjölkas av en robot när de vill.
Det finns liggplatser med tjock madrass och det är bara de högdräktiga korna som står på fasta platser. Strax intill finns boxar för småkalvarna, den yngsta är en vecka gammal nu.
"Man vill ju ha ett välskött företag, så det är viktigt att kunna återinvestera. Och en välskött ko producerar bra", säger Olov Wågbrant.
Olov berättar om utmaningarna för den som är ung och vill satsa. Många mjölkproducenter i Sverige lider fortfarande av sviter efter den torra sommaren 2018.
I Danmark och Tyskland är det mer djurtätt än i Sverige och där är det många som av miljöskäl drar ned nu. I Sverige däremot finns det goda förutsättningar att producera mjölk.
– Jag hoppas att det här avräkningspriset håller i sig, säger han. Det kan bidra till satsningar och att fler vågar bygga nytt. Man behöver återinvestera, det går inte att leva på "rost och röta".
På Alnäs Västergård, som är på 140 hektar, byggde man ut 2012 och har nu 140 mjölkkor och lika många ungdjur, eller "rekryteringsdjur", som han säger. Det är klassiska raser på gården, SRB och SLB, en kombination av svensk röd och vit boskap tillsammans med svensk låglandsboskap. Genetiken finns lagrad digitalt och när jag frågar vad korna heter tittar han lite roat på mig och säger att det faktiskt finns släkter i ladugården som heter klassiska konamn som Hulda, Stjärna, Rosa och Blenda, men att det är deras löpnummer som används till vardags.
Gården producerar 4 000 liter konventionell mjölk varje dag, men har ekologisk växtodling.
– Vi har för lite åker för att kunna ställa om till ekologisk mjölk, säger Olov Wågbrant. Mjölkkorna går på åkerbete på sommaren. Däremot har vi naturbete för ungdjuren, så i det här företaget är det de som är mesta naturvårdarna.
Men gården odlar mycket vall, som binder kol och ökar mullhalten i jorden och är bra för pollinerare. Det blir till ensilage till korna.
Två gånger per dag kollar Olov rapporterna från övervakningen av korna. Är de sena till mjölkning? En dosa som varje ko har på sitt halsband mäter aktiviteten, på så sätt får gårdens folk ett kvitto på hur korna mår.
– 1984 fanns det dubbelt så mycket mjölkkor i Sverige, säger Olov. Men i dag producerar vi mer, försöker hela tiden spetsa produktionen. Det är mycket effektivare i dag, både foder och avel.