– Ville du med till replokalen?
Han tar ut en prilla snus från överläppen och slänger den. Vi sätter oss i bilen. Eftermiddagssolen lyser fortfarande starkt över Mjölby. Han tar på sig solglasögon. Skruvar upp death metal på hög volym: King of Asgard med låten Death... and a new Sun från skivan ’:taudr:’ som släpptes i våras.
”Solen svartnar, jorden sjunker, himlen rämnar, trädet falnar, fjätter brista, ormen vrider, elden lågar, världen dör.”
– Texterna är både på svenska och engelska. Men det är inte texterna jag främst lyssnar på, det är mest energin jag tycker om. Som ett slag i ansiktet. Jag blir lugnare av musiken och kan sova till den utan bekymmer, säger Mathias Westman och förklarar att texterna inom death metal och black metal mest innehåller död, våld, krig, blod och mörk historia.
– Man sjunger inte om kärlek och blommor.
Mathias Westman är klädd i svart: t-shirt och trasiga jeans. På vaden skymtas tatueringar som föreställer runor. De tatueringarna gjordes i Thailand med bambu. Han fascineras också av skräckfilmer och har många skräckfilmsmotiv som pryder armarna.
– Jag vill gärna bli skrämd. Men det är tyvärr inte ofta det händer längre. Att bli riktigt rädd av en bra skräckfilm som The Shining, Exorcisten och Alienfilmerna, är en skön känsla.
Vi stannar utanför en rostfärgad tegelbyggnad bakom tågstationen. Parkskolan. Här repar han vanligtvis fyra gånger i veckan, främst kvällstid. Vi går uppför flera trappor, passerar små handfat, en brun tygsoffa och ett piano. Luften är sval och taket är högt. Vi kliver in till ett rum där dagsljuset inte får leta sig in och där ljudet inte får leta sig ut. Alla fönster är noggrant stängda och tätade. De råa väggarna pryds av olika bands affischer med motiv av skellett och dödskallar.
Att spela trummor är som att meditera, som att gå in i trans, berättar han. Tankarna blir blanka. Mathias Westman försvinner in i musiken och han älskar att slå hårt. Riktigt riktigt hårt. Han har förstört trumpinnar och utrustning för flera tusen kronor. Minst.
Jag frågar om han inte kan spela lite, så att jag får höra. Han säger visst, men tillägger att han alltid blir nervös inför spelningar, att han har dåligt självförtroende och får prestationsångest. När sångaren och basisten i King of Asgard år 2015 frågade honom om han ville provspela med det bandet blev Mathias Westman osäker på om han skulle klara av det.
– Men de var jättenöjda med mig från första början. Det är nog bra om du sätter på dig de här. Jag har själv lite tinnitus. När jag var yngre spelade jag utan hörselskydd, säger han och räcker över hörselkåpor som jag tar emot.
Så spelar han ett aggressivt och avancerat trumsolo. Slår med dubbelpedalen i ett högt tempo. Basen dunkar i kroppen. Cymbalen vajar fortfarande snabbt fastän han slutat spela.
– Jag blir svettig efter bara en låt. Det är som ett träningspass, säger han och skrattar.
Betyder det att man längtar efter döden om man spelar och lyssnar på death metal, undrar jag. Han svarar nej. Det är mer en fascination för döden.
– Världen är galen, säger han.
Mathias Westman började spela saxofon på lågstadiet på den kommunala musikskolan i Ödeshög. Då spelade han främst marschmusik i storband. På högstadiet började han att lyssna på hårdrock och gick över till att spela gitarr. Som 13-åring startade han death metalbandet SOE, Souls of Emptiness, med ett par kompisar.
– Eftersom jag mest lekte med trummorna gick jag över till att bli trummis. Vi spelade i bland annat Lettland. Publiken bestod av 2000 till 3000 personer. Det var mäktigt.
Sedan dess har Mathias Westman spelat utomlands många gånger. Senast var i höstas då han var i Brasilien, São Paulo, med King of Asgard där de spelade på en festival.
– Folk stod och väntade på flygplatsen, ville ha autografer och tog foton. Då kände jag mig som en rockstjärna.
I höst ska han spela både med Vanhelgd och King of Asgard på festivalen Mörkaste Småland. Sommaren spenderas i Skänninge tillsammans med sambon Erika Jönsson. De blev ihop på festivalen Sweden Rock år 2009.
– Jag träffade henne vid ett tatueringsstånd. Där stod hon. Skitsnygg. Hon drog med mig till sitt tält. Sedan gick vi och lyssnade på In Flames. Jag höll om henne hela konserten.