I en vanlig grundskola kan barnen som hamnar i en form av "gråzon" med rätt stöd få mer utmaningar och mer stimulans, enligt forskaren Karin Zetterqvist Nelsson, professor i tema barn på Linköpings universitet.
Vi har tidigare rapporterat om att sex barn fick fel diagnos och gick i särskola i Mjölby i sex år – trots att de inte uppfyllde kriterierna för intellektuell funktionsnedsättning. Flera av dem vi har intervjuat, däribland en förälder, har påpekat att barnen nu måste få ett stort stöd i den vanliga grundskolan.
– Diagnoser i dag handlar om tillgång på resurser, det kan man inte bortse ifrån, säger Karin Zetterqvist Nelson, professor i tema barn på Linköpings universitet. Det kan leda till att vuxna runt barnet driver på för att få en diagnos, i syfte att få hjälp och stöd till barnet. En diagnos betyder hjälp helt enkelt.
Hon har tidigare forskat om barns upplevelser av att ha neuropsykiatriska diagnoser samt vad diagnoser har för betydelse för barn. Hon har också en bakgrund som psykolog inom habiliteringsverksamhet med erfarenhet av testning och utredningsarbete.
Hon berättar att diagnoser inte vilar på entydiga kriterier. I många fall handlar det om bedömningar av testresultat som också måste vägas samman med observationer och beskrivningar av barnets situation från omgivningen, liksom barnets eget perspektiv.
– Grundsärskolan utgör en jätteviktig resurs för barn som efter en noggrann utredning visat sig ha intellektuella funktionshinder. Särskolan har en pedagogik och ett sammanhang som är väl utformat för barn med särskilda behov och kognitiva svårigheter. Arbetssättet i grundsärskolan kan även bli en bra resurs för de barn som har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning.
Den kan även ge bra stöd för barn ”gråzonen”, det vill säga de som intellektuellt och kognitivt inte helt tydligt uppfyller alla kriterier för diagnosen intellektuell funktionsnedsättning. Men för dessa barn kan grundsärskolan bli ett kortsiktigt stöd, enligt Karin Zetterqvist Nelson:
– I ett längre perspektiv, barnets liv som kommande vuxna med ett framtida arbetsliv, finns givetvis fördelar att ha gått i en vanlig grundskola. Som exempelvis att kunna söka till gymnasieutbildning. I en vanlig grundskola kan barnen få mer utmaningar, mer stimulans. Och även få den stimulans som det innebär att vara med andra barn i ett grundskolesammanhang, säger hon och tillägger:
– Då spelar den här diagnosen väldigt stor roll. Man bör vara väldigt säker på att det är i grundsärskolan som barnet ska vara i.
Enligt Karin Zetterqvist Nelson bör en utredning för en eventuell placering till grundsärskolan därför ta hänsyn till barnets nuvarande situation, ålder och barnets eget perspektiv.
– Även omgivningens bedömning av barnets situation i ett framtida perspektiv bör vägas in. Det ger olika perspektiv som bidrar till en fördjupad bild av barnets intellektuella förmåga och kognitiva profil, både i nuet och framtida utvecklingspotential.
En annan faktor att ta hänsyn till är språket, tillägger hon.
– Handlar det om barn med ett annat modersmål än svenska så kan de här testningarna vara svåra att göra. Då finns stora hinder att fånga barnets intellektuella nivå. Det är därför oerhört viktigt att ha mångsidig utredning inför eventuell särskoleplacering.
I fallen med barnen som fått fel diagnos – hur tror du att det kan prägla dem?
– Det är vanskligt, eftersom det formar barnens liv både nu och sedan. Det är därför vi behöver de här olika perspektiven under utredningen. Om ett barn har kapacitet att lära sig saker bortom vad särskolan erbjuder bör de inte vara där.