Det är alltid jobbigt att byta bostad men att flytta när man har fyllt 92 år kan vara särskilt ansträngande. Än klarar Ove Lundkvist sig med de kommunala insatser som han får i sin bostadsrätt i Mjölby, men förr eller senare kommer han att behöva bo på ett så kallat trygghetsboende, säger han.
– Som det ser ut nu så kommer jag behöva flytta ifrån min lägenhet då och det vill jag inte. I stället för att bygga nya trygghetsboenden borde tryggheten komma till oss seniorer där vi redan bor, säger han.
Trygghetsboenden innebär att det finns personal på plats i byggnaden och att det finns en samlingslokal där det är olika arrangemang en gång i veckan. En ovärderlig hjälp för att känna sinnesro om man är gammal, säger Ove Lundkvist.
– Det är ovärdigt att behöva sitta själv i sin lägenhet. Nu tvingas många flytta för att känna sig trygga. Mitt förslag är att till exempel bostadsrättsföreningar och kommunen kan samarbeta för att bilda trygghetsboenden där äldre redan bor. I min bostadsrättsförening skulle vi kunna lösa ut en lägenhet och använda den som kontor för personalen och som samlingslokal, säger han.
Ett problem med förslaget är just att hitta rätt lokaler för verksamheten, säger Mjölby kommuns omsorgs- och socialförvaltningschef Pirjo Ohvo, som samtidigt tycker att det är en intressant idé.
– Det kan absolut vara en modell för framtiden. Behovet av trygga bostäder för äldre kommer bara att öka och vi uppfattar det som att de flesta vill bo kvar i sina lägenheter. Men det är inte alltid så enkelt att genomföra som man kan önska, säger hon.
Kommuner kan köpa bostadsrätter och använda dem till sina verksamheter, de har alltid rätt att bli medlemmar i en bostadsrättsförening vid köp av en bostadslägenhet, säger Eva Sörqvist, fastighetsjurist på HSB.
– Men bostadsrättsföreningen kan säga ifrån om det krävs ombyggnationer utanför den köpta lägenheten, för till exempel en samlingslokal, säger hon.
För Ove Lundkvist är det en fråga om vilja. Tryggheten borde prioriteras över kostnaderna så att de äldsta människorna i samhället inte tvingas att flytta, säger han.
– Bara att kunna bo kvar är en trygghet i sig, men det förstår du nog själv, säger han.