Trots sin emellanåt sorgtyngda arbetsmiljö sprider Erika Hellberg Gustafsson glädje till alla runt omkring sig.
I våras blev Erika Hellberg Gustafsson utnämnd till årets företagare av organisationen Företagarna. I motiveringen nämns bland annat hennes mod, driftighet och kreativitet.
– Hon är öppen och orädd. Och trots att hon jobbar med sorg så sprider hon mycket glädje, säger Åsa Brage, ordförande i Företagarna.
Erika blev rörd och överraskad när hon fick utmärkelsen.
Varför var det en sådan överraskning att vinna?
– För att jag är begravningsentreprenör. Vi vinner sällan några priser, säger Erika.
När Erika presenterades som vinnare på Mjölby stadshotell och motiveringen lästes upp kände hon sig hedrad.
– Alla vi nominerade uppfyller alla kriterier som stod, men sen fick jag priset för mitt goda hjärta! Jag har startat och drivit ett företag, men jag fick ett pris för den jag är.
Hellbergs begravningsbyrå har aldrig fått något pris tidigare, så för medarbetarna var det en självklarhet att Erikas utmärkelse skulle ligga framme, så att alla kunde se den.
Erika började inom begravningsbranschen efter att hennes mamma gått bort vid 42 års ålder. Själv var Erika 22, och hennes syster 18. Det var bemötandet på begravningsbyrån som systrarna fick, som ledde till Erikas framtida karriär.
– Ibland måste man helt enkelt följa sitt hjärta och våga chansa, det gjorde alltid vår mamma och enligt henne var ingenting omöjligt.
Efter att ha fått jobb på en byrå med verksamhet i Mjölby och Motala åkte Erika runt och jobbade i hela Östergötland och norra Småland, vilket resulterade i en hel del kontakter och erfarenheter. Efter att ha varit anställd i 10 år startade hon sin egen begravningsbyrå i Mjölby. Detta var 20 år sedan.
Varför startade du eget?
– För att jag älskar det jag gör, och vill göra det på mitt sätt.
Och hur är det?
– Det är att möta varje människa där de befinner sig.
Det var Erikas mamma som förmedlade det här tankesättet till henne. Att lyssna, läsa mellan raderna och ta hänsyn till andras känslor är egenskaper som hon hade och som Erika värderar högt idag. I yrkeslivet handlar det om att läsa av människor, och anpassa sitt bemötande efter deras behov.
– Mitt motto är att ta alla frågor och möten på högsta allvar men inte ta mig själv på så himla stort allvar. Då behåller man nog en sund inställning till livet.
När Erika började i branschen var den mansdominerad, men när en man fick ett uppdrag i stället för henne drog hon aldrig slutsatsen att det hade med kön att göra, utan med kompetens.
– Jag utgick ifrån att det var just den personen de ville ha. Jag tänker gott om alla och har aldrig känt mig förfördelad.
Erika har fått jobba hårt. Hon har haft huvudansvaret för barnen, men aldrig varit mammaledig.
– De var med mig på jobbet mycket när de var små, fick klara sig själva mycket och ta mycket ansvar. Det blev väldigt självständiga och ödmjuka.
Vid närmare eftertanke tror hon inte att folk hade ifrågasatt hennes sätt att uppfostra barnen på om hon hade varit man.
Varför fick du huvudansvar för barnen?
– Min man hade högre lön, så han försörjde oss. Vi har diskuterat det i efterhand och han kan inte förstå hur han kunde låta mig ta hela ansvaret för barnen. Men jag är van vid att lösa saker, så jag kanske inte var världens bästa på att be om hjälp.
Hon ångrar ingenting. Men om hon hade fått göra om allt så skulle hon aldrig ha startat eget medan barnen var små, säger hon. Å andra sidan har hon frågat barnen, som svarat att nej, hon har inte jobbat för mycket.
– Att jobbat kvar, i stället för att starta eget, hade varit betydligt enklare. Men jag hade fått lägga frustrationen åt sidan.
Vad berodde frustrationen på?
– Skilda tankar och kunskap om arbetet på begravningsbyrå.
"Jag har som motto att ta alla frågor och möten på högsta allvar men inte ta mig själv på så himla stort allvar, då behåller man nog en sund inställning till livet", säger Erika Hellberg Gustafsson.
Det egna företaget gjorde det omöjligt för Erika att ta ut egen lön de första fem åren, för att den personal som krävdes för att hålla verksamheten flytande skulle kunna få betalt. Maken, som jobbar som ingenjör i bilindustrin, försörjde då familjen.
– Han har bara stöttat mig och berättat för mig hur duktig, klok och vacker jag är.
Att vara företagare i ett litet företag kan också innebära en ensamhet, tycker Erika. Mycket ansvar och krav läggs på en själv och det krävs att man har mycket mod.
Barn, man, syskon, svägerskor, svågrar och syskonbarn har spelat en stor roll i hennes liv – även professionellt.
– Jag lär mig mycket av dem. Utan min familj hade jag inte drivit mitt företag så här bra, och jag hade inte fått pris för mitt goda hjärta.