Kommunekologen Anna Carpholm och miljöinspektören Carl Arrhenius tycker att istiden blir mer konkret när de går istidsspåret.
Det säger miljöinspektör Carl Arrhenius när vi, tillsammans med kommunekolog Anna Carpholm går det cirka tre kilometer långa Istidsspåret, en av vandringslederna i Skogssjöområdets naturreservat cirka fem kilometer norr om Mjölby.
Under istiden var hela området täckt av kilometertjock is. När inlandsisen sedan drog bort för cirka 10 000-12 000 år sedan blev ett stort isblock kvar. Runt blocket avlagrades stenar och grus. Rullstensåsar och kullar bildades. När isblocket så småningom smälte bildades en dödisgrop som vattenfylldes och blev Skogssjön.
– Här blir istiden så konkret, tycker Carl Arrhenius.
Rullstensåsens topp är något av istidsspårets höjdpunkt, tycker Anna Carpholm och Carl Arrhenius.
Vi har kommit upp på en hög ås, ledens höjdpunkt om man får tro Carl Arrhenius.
– Här låg isen kvar och vi står där det var en spricka i isen, säger han.
– Här förstår man verkligen vad som har hänt.
Åsen bildades när smältvatten drog med sig sediment grus och sten som samlades i sprickan och som alltså blev kvar när isen försvunnit.
Anna Carpholm i en av de sänkor som inlandsisen gett upphov till.
Leden är ganska tuff och tar ungefär en timme att gå. Ena stunden promenerar vi upp för höga åsbackar för att i nästa stund gå ner i djupare sänkor. Längs hela leden finns skyltar som berättar om de spår som inlandsisen fört med sig men också om flora och fauna. En jättelik tall som troligen grodde omkring 1830 har fått en egen skylt.
Omkring 1830 grodde tallfröet som idag är en ståtlig tall längs leden.
– Skogssjöområdet är väldigt populärt, inte minst nu under pandemin, säger Anna Carpholm. Det är ju väldigt lätt att ta sig till eftersom det är så nära stan.