Här kommer skolgården ligga. Landskapsarkitekt Linn Stevensson visar barnen i årskurs 3 på Vasaskolan platsen för den framtida skolgården.
Bakom tisdagens workshop låg Mjölby kommuns stadsträdgårdsmästare Ida Andersson och landskapsarkitekterna Linn Stevensson, Fanny Radin Heyman och Maria Radeborg från företaget Afry, som tillsammans gör planen för skolan som väntas stå färdig år 2025.
– Det blir en skola för förskoleklass till årskurs 6, och den kommer ligga här i Eldslösa. Man pratar om att den ska bli ganska stor, för runt 500 till 600 elever, berättar Ida Andersson.
Hennes främsta uppgift är att titta på skolans utemiljöer, hur de fungerar rent praktiskt och hur de på bästa sätt kan användas till både lek och pedagogisk verksamhet. Under workshopen fick några låg- och mellanstadieelever vara med och utforska platsen och berätta om sina tankar och idéer.
– För barnen blir det en övning i demokratiska processer. De får göra sin röst hörd och vara delaktiga. Det är en jätteviktig aspekt.
Barnen hade två uppgifter under workshopen. Först fick de rita det som var bäst och sämst med deras egen skolgård. Stora vinnare var bland annat fotbollsplanen och pingisbordet. Samtidigt var det inte mycket som var särskilt dåligt, tyckte de. Eller jo, kanske kunde man ha större klätterställningar.
Några av tjejerna placerade ut flaggor vid en hög av pinnar. Den var ful och skulle tas bort, tyckte de. "Men stubbarna måste vara kvar för där kan man leka att man lagar mat”.
Under den andra övningen skulle barnen leta efter platser i området som antingen var perfekta som de var, borde tas bort, eller kan användas till att bygga något. Här dök det upp många kreativa idéer.
– Här är fint att ligga ner och titta upp på träden. Här kan man gömma sig och bygga en labyrint, sa barnen om några av platserna.
– Barn ser ofta omgivningen på ett annat sätt än vuxna. De pekar ut saker som man kanske inte själv hade sett som speciellt eller lagt så mycket fokus på, förklarar Ida Andersson.
Workshopen ledde till flera intressanta diskussioner. "Om man blir ledsen på skolgården kan man gå till ett träd och krama det. Det här trädet ska heta Tjockis”, sa ett av barnen om en stor tall.
Något som imponerade på Ida Andersson var att de flesta barnen hade logiska förväntningar på vad en skolgård kan innehålla.
– Det var ingen som önskade en berg- och dalbana eller så. De större barnen planerade verkligen; "här lutar det så här kan det vara en rutschkana och här är det plant så här kan det vara en fotbollsplan". De är väldigt kloka.
En aspekt som lyftes av både barn och pedagoger var att man inte skulle göra sig av med naturen.
– De lyfte fram värdet av att det finns mycket tillgänglig natur på den här platsen, att det är värdeskapande både ur lek- och undervisningssynpunkt. Det tar vi med oss i arbetet framåt.