Daniel Carlsson jobbar på Linköpings universitet. Han tycker att han har haft en förstående arbetsgivare och chef under sin sjukdomsperiod.
– Så här i efterhand kan man säga att livet var galet, säger Daniel Carlsson när vi slår oss ned med varsin fika i de sköna sofforna på fiket i Boxholm.
Tanken är att vi ska träffas och prata om den skiva som han precis släppt i veckan och de erfarenheter som har lett fram till musikens texter. Men vi är inte långt in i samtalet när man inser att det Daniel varit med om kan drabba oss alla.
Steget mellan en god vilja och att inte räcka till kan vara kort.
– När jag hade genomfört den höstens undervisning, rättat tentorna och lämnat tillbaka dem var det som att jag vridit ur allt som fanns. Det fanns inget kvar. Jag gick hem vid tvåtiden på eftermiddagen och tänkte att nu kan jag inget mer.
Daniel Carlsson tar nya steg mot framtiden. "Livet innan var inte sunt och det är inget jag vill tillbaka till. Jag gör mycket idag också, men det står inte Daniel på alla bollar."
Daniel arbetar på Linköpings universitet. Det gjorde han även 2006, vid den tidpunkt då livshjulet stannade och vägrade rullade vidare. Han hade fått utmattningssyndrom.
– Jag hade två halvtidstjänster på jobbet, som lärare och studievägledare. Sedan hade jag forskarstudier ovanpå det. Under den här perioden fick vi tre barn och utöver det hade jag hus, hem och trädgård. Jag hade även många andra arrangemang på fritiden där jag ordnade med läger, konferenser och satt i kyrkans ledning. Jag var en person som tog tag i mycket. Så här efteråt kan man säga att hälften hade varit nog.
"Till slut gick jag sönder. Jag lägger ingen skuld på någon annan för det som hände. Det var ändå jag som gick in i allt och tog besluten", säger Daniel Carlsson.
– Till slut gick jag sönder. Jag lägger ingen skuld på någon annan för det som hände. Det var ändå jag som gick in i allt och tog besluten. Jag kan inte heller säga att jag lägger skulden på mig själv. Jag har det drivet och det har den baksidan att man kan driva sig själv för hårt. Och det gjorde jag.
Daniel berättar att han började känna sig riktigt sliten under 2002–2003. Kroppen ropade efter en paus. Någonstans vid den tidpunkten fick familjen ytterligare ett barn och istället för att trappa ned växlade han snarare upp på alla områden.
– Där någonstans tappade jag nog kontakten med marken. Jag tittade bara på en sak i taget. Varje sak för sig var bra och därför körde jag på. Inledningsvis när kroppen är skör och man växlar upp så blir man väldigt handlingskraftig. Man blir speedad, men invärtes gröps man ur, djupare och djupare.
Erfarenheterna från de senaste årens utmattning har sammanfattats i text och musik. I januari är det releasekonsert i Andreaskyrkan i Mjölby för Daniels debutskiva.
– Uttrycket ”gå in i väggen” är väldigt felaktigt. Det är inte så att man plötsligt blir utmattad, utan det är en utnötning med extrem överbelastning under flera års tid.
Trots att varningssignalerna fanns där under ett flertal år fick de inte Daniel att stanna upp. Inte ens när han vid ett tillfälle hamnade på sjukhus med hjärtproblem.
– Det var inte så att jag inte förstod att jag var tvungen att stanna upp. Samtidigt var jag så fokuserad på att genomföra det jag hade åtagit mig. Då tänkte att jag får vila när jag kan. Jag har alltid drivits av stort engagemang och stor vilja. I mitt fall har det inte handlat om att jag måste säga ja eller att jag inte kan säga nej. Men till slut fylls det igen för snabbt i almanackan och det blir för mycket.
"Jag tittade bara på en sak i taget. Varje sak för sig var bra och därför körde jag på", menar Daniel.
– Sommaren 2006 var jag som ett asplöv. Hjärnan fungerade inte längre. Jag kunde inte läsa, det bara kröp i hjärnan när jag försökte. En bit in på hösten föll jag. Det är det som gör att många tror att utmattning kommer plötsligt, för man går tills man faller. Eller rättare sagt, man kryper tills man inte kan krypa mer. Det är då det blir synligt.
– Då kunde jag inte pressa mig mer. Jag släppte allt, sedan var jag sjukskriven på deltid under ett par år. Det var i samband med att Försäkringskassan beslutade att man inte skulle vara sjukskriven en enda dag för utmattning. Efteråt kan jag säga att jag kan gå till mitt jobb med vilken sjukdom som helst i jämförelse med att kunna prestera med en utmattning. Då är man helt fråntagen alla förmågor.
"Uttrycket ”gå in i väggen” är väldigt felaktigt. Det är inte så att man plötsligt blir utmattad, utan det är en utnötning med extrem överbelastning under flera års tid", säger Daniel.
Daniel säger att det varit en smärta att befinna sig i en kropp där en del av hjärnans funktioner slagits ut. Hippocampus som styr känsla, minne och dygnsrytm fungerar inte. Man kan inte minnas och känna normalt och man har inte normal dygnsrytm.
– Det var jobbigare än vad jag trodde. Hjärnan var sjuk. Den var trasig och hängde inte ihop. Det var mycket ångest, kraftlöshet och nedstämdhet. En känsla av att systemet var så skört att så fort jag gjorde något så fick jag värsta stresspåslaget. Det kunde räcka att jag sjöng en sång vid pianot hemma helt själv så rusade kroppens system.
Det har tagit drygt 15 år för Daniels hjärna att läka och komma tillbaka till den han är idag.
– Under de här åren fick jag jobba med att promenera på förmiddagarna, vila efter lunch och vila på kvällen, så att kroppen fick komma ned i varv. Jag hjälpte kroppen att återfå den rytm den ska ha. Det har varit tusentals kilometer promenad och regelbunden vila. Det är något jag fortfarande jobbar med.
– Livet innan var inte sunt och det är inget jag vill tillbaka till. Jag gör mycket idag också, men det står inte Daniel på alla bollar. Jag lägger saker efter varandra i almanackan och inte samtidigt. Och en del saker får vänta några dagar, eller till och med ett helt decennium.
Daniel Carlsson är en välkänd person på Mjölbys musik- och kyrkoscener. Många har hört honom sjunga under de Vinterkonserter som arrangeras i Mjölby kyrka under januari. Daniels erfarenheter av utmattningssyndrom har utmynnat i en skiva som tagit just ett decennium från idé till att den blev verklighet. Under hösten har han varit tjänstledig och varit nere i Malmö hos producenten och barndomsvännen Ola Hedén och spelat in musiken.
"Många tror att utmattning kommer plötsligt, för man går tills man faller. Eller rättare sagt, man kryper tills man inte kan krypa mer", säger Daniel Carlsson.
– Sången ”När smärtan inte går över” har jag hämtat från känslan av att det gjorde ont och frågan om det alltid kommer vara så. När månader och år går och man fortfarande inte fungerar kommer tankarna. Kommer jag sitta och darra som ett asplöv resten av livet? Den tanken brottades jag jättemycket med.
– Jag har skrivit sånger och texter utifrån min erfarenhet av utmattning. Det var en erfarenhet inte bara av smärta, utan också en erfarenhet av att Gud inte överger mig i allt det här. Att jag landar trots att många dagar känts bottenlösa. En känsla av att vad som än händer så är jag i Guds händer. Det är en stark förvissning som växt fram under 10 år. Precis det som textraden ”Du är ensam, men inte övergiven” i sången ”När smärtan inte går över” beskriver.
Den 7 januari klockan 18.00 är det releasekonsert i Andreaskyrkan i Mjölby för Daniels skiva. Förutom Daniel själv och Ola Hedén på flygel finns ytterligare åtta musiker på scenen.