Corren träffar en glad och brunbränd Linnéa Andersson på hennes skola, Kungshögaskolan i Mjölby fyra dagar efter att hon landat i Sverige igen. Linneá är 18 år och går sista året på Barn och fritidsprogrammet. Efter avslutade studier kan hon titulera sig barnskötare.
– Jag har alltid velat jobb med barn, säger Linnéa och ler stort.
Under fyra veckor har Linneá nu kommit ett steg närmare sin yrkesdröm, och samtidigt fått en dos av en annan kultur. Under gymnasieutbildingen har de något som kallas APL, Arbetsplatsförlagt lärande. Linneá har tidigare varit både på förskola och fritidshem i Mjölby, men den här gången blev hon sugen på att se sig omkring i världen.
– Förra året var det en tjej i trean som åkte till Thailand och gjorde praktik på ett barnhem. Då blev jag också småsugen på att åka utomlands på sista praktiken, säger Linneá Andersson. Jag älskar att resa.
Linnéa började att googla på volontärresor. Hon hittade en skandinavisk volontärbyrå som förmedlar volontärarbeten till olika platser i världen och fastnade för just Bali.
– Det fanns möjlighet att åka till olika länder, men jag tyckte det verkade bra på Bali.
I slutet av januari åkte därför Linnea till Ubud, en ganska stor stad mitt på Bali för att undervisa engelska på en förskola. Linnea bodde tillsammans med andra västerländska volontärer i ett hus. Första veckan fick de introduktion i både språket och kulturen.
– Vi fick lära oss enkla fraser som " vad heter du", säger Linneá.
De fick också reda på hur människorna på Bali till exempel offrar blommor två gånger om dagen som är en viktig hinduistisk tradition.
– Det ligger blommor utanför husen varje dag, säger Linnea.
På Bali är även förskolan annorlunda än i Sverige.
– Det är inte så mycket omsorg utan mer undervisning. Lärarna är ganska auktoritära, förklarar Linnea. Varje dag när barnen slutade fick de ställa sig på ett led och säga en ramsa och be en hinduistisk bön och även ta i handen innan de gick hem för dagen.
Barnen var indelade in tre klasser och Linneá arbetade tillsammans med en annan volontär med de yngsta barnen som var fyra år. Från klockan 8.30-10.30 undervisade de barnen i engelska och resten av arbetsdagen ägnade de sig åt planering av lektionerna.
Linnéa Andersson återvände till Sverige många erfarenheter rikare.
– Jag har fått lära mig att kommunicera på ett annat sätt eftersom vi inte pratade samma språk som barnen, säger Linneá.
På frågan om hon kan tänka sig att åka tillbaka svarar hon utan att tveka:
– Ja, verkligen.