I en källarlokal på Lundbygatan i Mjölby finns Skänninge armbrytarklubb sedan flera år tillbaka. Här möter vi Daniel Augustsson, som var med och startade klubben för tjugo år sedan, men som idag även är förbundskapten för armbrytarlandslaget. Utöver det har han flera världsmästartitlar genom åren.
– Jag brinner verkligen för det här, och för att se människor utvecklas. Vi har medlemmar som varit utsatta i skolan och har jättedåligt självförtroende, men som blommar ut och känner att de får stöd här, berättar Daniel.
Innan flytten från Skänninge till Mjölby bestod klubben av fyra personer. Idag är antalet betydligt högre.
– Nu är vi 50 aktiva. Flytten hit är en av våra största framgångar.
Armbrytning är en idrott som vuxit i popularitet, menar Daniel. Även om klubbar från Göteborg och Hammarby har börjat komma ikapp i storlek, kan Skänninge armbrytarklubb räknas som en av de största i landet.
– Vi är ju en liten stad men ändå har vi så pass många. Sen har vi upptagning från Linköping, Motala, Boxholm och Ödeshög. Så vi har ett ganska stort upptagningsområde.
Idag består klubben av 38 manliga och 12 kvinnliga medlemmar. En av dessa är världsmästaren Sofie Davidsson.
– För ett år sedan hade vi bara en tjej, så det har hänt något där med.
– Vi har haft tanken att vara med på tjejdagar, men jag är samtidigt emot det för jag tycker att man gör skillnad på tjejer och killar då. Jag är för lika värde och det är viktigt i klubben, så därför har jag velat att vi ska få in alla. Jag tror att om du är med överallt lockar du med alla. Här behöver du inte ha ekonomiska eller sociala förutsättningar.
Nere i källarlokalen finns ett lite större rum och några mindre. Det stora antalet medlemmar har gjort att det börjat bli trångbott i källarlokalen i Mjölby, och Daniel berättar att det blir riktigt varmt i lokalen under träningarna. Men det är inte bara därför Daniel önskar att de fick tillgång till en bättre lokal. Att den nuvarande lokalen ligger i en källare innebär att man måste ta sig ner för en trappa för att ta sig in, något som gör den svårtillgänglig för klubbens paramedlemmar.
– Det är egentligen det jag trycker på mest. Vi har en rullstolsbunden kille som bryter för oss som vi alltid får lyfta ner för trappan. För mig är det inga problem, men det måste kännas väldigt kränkande. Den här killen vill verkligen bryta, men han kommer väldigt sällan för att han känner att han belastar oss.
– Jag kan stå ut med att vi inte får någon luft här nere, att vi är 40 brytare som tränger ihop oss, men att de här medlemmarna hos oss inte ens får förutsättningarna... Alla ska kunna vara med, det står i våra lagar att vi ska kunna anpassa för alla.
Att få hjälp av kommunen med nya, subventionerade lokaler skulle vara en lösning på problemet, menar Daniel. Han tycker att idrott ska vara tillgängligt för alla.
– Vi är trötta på att vara en källaridrott. Armbrytning är ju en källaridrott, alla armbrytarklubbar ligger i källarlokaler. Jag själv som förälder skulle nog dra mig för att skicka ner mina barn i en källare för att träna. Det känns inte så seriöst som vi faktiskt är, vi har världsmästare här nere, Europamästare, hur mycket svenska mästare som helst. Det här är något som Mjölby kommun borde vara stolta över.
– Men vi är här nere. Det finns fortfarande människor i Mjölby som inte vet att vi finns.