Det är en stilla dimmig lördagsmorgon på Malexandervägen (fast egentligen är vi på Hulje övningsområde). Inifrån bussen som ligger på sidan hörs rop på hjälp. Strax bredvid står en krockad personbil. Två barn verkar oskadda men i bilen sitter en svårt blödande man.
Det är vad som möter fem deltidsbrandmän från Boxholm som är först på olycksplatsen. Bilföraren måste ses till först. Han är livshotande skadad och blodet pulserar ut från ett djupt sår på låret. Andra brandmän säkrar bussen med kilar så att den inte ska välta mer och förbereder luftkuddar för att lyfta.
Det finns fler personer på platsen. Personal från SOS Alarm, övningsledaren Christian Stjernfelt, ambulansräddningsledaren Per Tonhammar och några till observerar och dokumenterar.
Christian berättar att övningen bygger på en verklig händelse, bussolyckan i Ängelsberg utanför Fagersta 2003. Sex personer dog och en mängd skadades.
– Bara två passagerare hade bälte. Hade alla suttit bältade hade troligen ingen dött, för de döda hade kastats ur bussen och hamnat under den, berättar Christian Stjernfelt.
Stefan Kindberg leder räddningsarbetet. Nu har tre deltidsbrandkårer plus räddningstjänsten i Mjölby kommit till platsen. Han delar upp styrkan i två sektioner. Passagerare evakueras från två håll. Några kan tas ut via taket.
Ett trettiotal figuranter har engagerats till övningen – mest ungdomar men även några brandmän. De kom till Hulje en stund före övningslarmet för att sminka sig med låtsasblod och i några fall få "sår" fastsatta på kroppen. Emelie Ruukel är en av dem.
– Vi går förberedande polisutbildning på Sommenbygdens folkhögskola i Tranås, berättar hon och menar att det är en nyttig erfarenhet att delta i en räddningsövning.
Hon är lindrigt skadad och får hjälp ut ur bussen. Ungefär 25 minuter får hon och hennes kurskamrater vänta i bussvraket där allt är en enda röra. De har hamnat på de krossade fönsterrutorna som vetter ner mot marken.
Det blir långa minuter innan de är ute, trots effektivt och realistiskt arbete från alla inblandade.
Som journalist på plats försöker jag också göra mitt jobb, även om det känns som sekundärt i sammanhanget. Jag vill ha en lägesrapport från räddningsledaren och frågar om han har tid med media.
– Nej, det har jag inte just nu, svarar Stefan Kindberg, men efter en stund ser han lite lugnare ut och berättar kort om läget.
Vissa svårt skadade har redan åkt iväg med de ambulanser som hunnit fram. Andra ligger och väntar under filtar, flera har nackkragar. En bit bort ligger de döda under täcken.
Nu väntar utvärdering av de tre övningarna som innefattat samtliga brandmän i Mjölby, Boxholm och Ödeshög.