– Ta kaffe om du vill, Bertil.
– Men tack. Vad snäll du är.
Klockan har precis passerat tio denna torsdagsförmiddag. Maja Ross Björsner går i Hela människan Rias lokaler på Kyrkogatan 8. Hon plockar ur disk. Ser till att det finns limpor med prickigkorvpålägg. Den som inte har råd får smörgåsar gratis. På borden står snittblommor.
Runt 5500 människor som är ensamma, som är fulla, som är höga, som behöver ett "hej", en kopp kaffe eller en säng att sova i, kommer hit årligen.
– Ska man jobba här går det inte att vara rädd. Man får inte vara rädd. Man måste själv vara stabil, veta vad man känner och känna att man bryr sig för att kunna jobba med berusade och påverkade människor, säger Maja Ross Björsner.
Hon har också varit familjehem i 25 år.
– Kallet måste komma inifrån. Man kan inte göra det för pengarnas skull. De unga måste förstå att de är värdefulla, omtyckta och att de kan lyckas, att de är bra som individer.
Alldeles intill den vita kakelugnen, vid ett bord, sätter hon sig och småpratar lite med volontärarbetaren Anitha Modig, 72, som är och hälsar på i Sverige över sommaren. Under året hjälper hon hemlösa i London.
– Det är en stor skillnad mellan Mjölby och London. Här finns ett annat nätverk. Där är det fruktansvärt.
Maja Ross Björsner och Anitha Modig diskuterar betydelsen av ett paket kaffe.
– Den som vill får gärna komma hit och dela med sig. Det behöver inte vara mer än ett paket kaffe. Det kan ge 40 personer en kopp, säger Maja Ross Björsner.
Anitha Modig instämmer.
– En annan sak som är enkel att göra i vardagen är att se tiggare i ögonen. Att ge en krona är inte lika viktigt som att bli sedd.
Maja Ross Björsner har alltid brytt sig om andra som haft det jobbigare än vad hon själv har haft.
– De som mobbade, de fick en snyting. Jag var aggressiv som liten, säger Maja Ross Björsner och skrattar.
Hon skrattar ofta och gestikulerar med de rödblanka naglarna. Hennes energi smittar av sig.
– Arg måste man vara. Här är det bara två lägen som gäller: glad eller förbannad. Man får inte vara slätstruken. Min stubin är kort. Minimal.
– Är du rödhårig egentligen? frågar Anitha Modig.
– Ganska rödhårig och brunögd.
Uppväxten var lycklig, med en mamma och en pappa som, inom rimliga gränser, lät henne göra vad hon ville. Friheten var stor och somrarna var soliga på gården utanför Ödeshög där Maja Ross Björsner växte upp.
– Vi hade alltid sommarbarn. Bara nollåttor kom. Barnen fick lära sig en massa på gården medan de blev brunbrända och friska. De fick köra hö, hämta ägg och äta bullar. Det var en liten inkomst till min mamma som var hemmafru.
Under sommaren driver Maja Ross Björsner också Maja’s Loppis i Sya. En hel del av intäkterna där går till Rias verksamhet.
– Loppisen är öppen efter tid, lust, ork och behag. Där kan man köpa allt mellan räv och gärdsgård.
Djur är ett annat stort intresse. Hon beskriver sig själv som fågelfåne och har haft en kattuggla, två kajor och en skata.
– Kajor är jättesmarta. Jag födde upp en kaja på kattmat för ett par år sedan. Jag hörde att något ramlade ner i öppna spisen, öppnade luckan och bland soten såg jag ett blått öga titta fram.
Maja Ross Björsner duschade av sotet från fågelungen och döpte den till Hansson.
– Den kajan kunde flyga hemifrån, flyga till dagis i Sya och hitta barnbarnet där. Där satte han sig på barnbarnets huvud medan fröknarna skrek hysteriskt.