Ann Alapre är från Filippinerna. I Manila är det alltid fullt på mässorna på söndagarna. Då är det ändå fyra mässor på förmiddagen och fyra på eftermiddagen.
– Jag kommer från ett fattigt land. Det är många som är fattiga, men vi är nöjda. Gud ser till att vi får det vi behöver även om vi inte har tillräckligt med mat, inte har bra jobb eller har bra lön. Gud finns där även om vi möter naturkatastrofer, som översvämningar eller jordbävningar.
Ann Alapre bor i Mjölby och jobbar som förskollärare på Tunets förskola.
– Jag är uppväxt i Manila. Där jobbade jag som finansrådgivare på en bank. Nu bor jag i Mjölby för jag träffade en svensk man. Mina föräldrar bor kvar på Filippinerna, men mina syskon är utspridda runt om i världen.
Ungefär 90 procent av befolkningen i Filippinerna är kristna. Majoriteten är katoliker. Ann berättar att hon fick med sig sin tro från hennes föräldrar, men att vara katolik ändå var något hon bestämde sig för att bli i vuxen ålder.
– Ni är inte så många på gudstjänsterna i Svenska kyrkan. Det är ledsamt att det är så. Det tycker jag är synd för det finns så många fina kyrkor här. I Filippinerna har vi inte så fina kyrkor, men vi är många på mässorna. I Manila är det fyra mässor på morgonen och fyra på eftermiddagen och det är minst 1 000 människor på plats på varje mässa. Så är det varje söndag.
I Mjölby finns det ingen katolsk församling. Ann Alapre åker in till Linköping när hon besöker kyrkan.
I Mjölby finns ingen katolsk församling. Ann åker in till Linköping för att gå på gudstjänst.
– Jag besöker gudstjänsterna i katolska församlingen i Linköping. Det bor många från Filippinerna där och i kyrkan finns flera präster från mitt hemland. En gång i månaden har vi mässa på vårt språk. Varje söndag är det gudstjänst på engelska.
Ann berättar att hon besökt mässor i protestantiska kyrkor och hon tycker att de liknar de som de har i katolska kyrkan.
– En vanlig söndag samlas vi i kyrkan. Vi ber till Gud, sjunger och läser något från bibeln. Oftast säger prästen något som är kopplat till texten.
"Jag kommer från ett fattigt land. Det är många som är fattiga, men vi är nöjda", säger Ann Alapre.
Hon upplever att den svenska kyrkan är mer formell när det kommer till formerna.
– I vår kyrka använder vi olika musikinstrument och dansar. Prästerna kan till och med spela rock'n'roll när vi har fest i kyrkan och umgås. Men jag brukar besöka många olika kyrkor, inte bara katolska kyrkan. Vi tror ju alla på samma Gud.
En annan skillnad mellan katolska kyrkan och den protestantiska kyrkan är synen på prästerskapet.
– I Sverige kan en präst vara gift, men i vår kyrka är det inte så. De är gifta med Gud. Prästerna inom vår kyrka får inte lön. De får gåvor och har en budget till mat och det som de behöver. Har de skor som fungerar så köper de inte nya. Får de pengar över så går det till behövande. Vi anser att påven är den som är ledare för katolska kyrkan i hela världen. Han är vald, men jag är inte så inte så insatt i hur det går till. Vi har stor respekt för honom och vi tror på det han säger.
Den senaste årens skriverier om katolska präster som varit inblandade i sexskandaler har inte gått Ann obemärkt förbi.
– Jag förstår att det finns många som säger att prästerna gör fel saker och syndar. Jag vet också att de bara är människor. Men jag går till kyrkan för att lyssna på predikan i första hand, inte för att lyssna på en speciell präst. Och Gud använder dem för att berätta vad som står i Bibeln. Det är Guds ord som är viktigast.
"Min man är inte katolik så vi fick inte gifta oss i en katolsk kyrka. Därför gifte vi oss i en protestantisk", berättar Ann Alapre.
Ann återkommer ofta till vad Gud betyder i hennes liv.
– Någon sa till mig att det inte så viktigt att gå till kyrkan varje söndag eller be till Gud så länge du lever ett bra liv och följer lagarna. För mig är det inte tillräckligt. Jag följer Bibeln också. Bibeln säger att när vi ber tillsammans så är Gud där. Det finns alltid en orsak till att något händer och jag sätter allt mitt hopp till Gud. Gud har en plan. Jag kan inte få allt jag vill. Ibland blir det ett ja och ibland blir det nej.
En skillnad mellan den protestantiska kyrkan och den katolska är bikten. Då lägger man fram det man vill be om förlåtelse för inför prästen. Ann säger att hon inte biktar sig särskilt ofta, men att det händer då och då.
– Det viktiga är att man är medveten om vad man har gjort och att man ber om förlåtelse. Att man lovar att man inte ska göra om det. Vi är inte perfekta människor. De som kommer till kyrkan är inte perfekta. Vi är alla förlorade människor som söker Guds kärlek. Vi vill göra det som är rätt, men det är svårt för vi är bara människor.
Ann Alapre jobbar som förskollärare. I Filippinerna arbetade hon på bank.
Hoppet i Anns tro är ett evigt liv med Gud.
– Jag tror på ett liv efter döden. Om du följer Guds ord och behandlar dina medmänniskor som hans avbild då hamnar du i paradiset.