Det Willy Wonka och Angelica Andersson har gemensamt är att de började med smaker redan i tidig ålder. Angelicas pappa jobbade som produktionsledare i företagets numera nedlagda foderavdelning.
– Det här var i slutet av 90-talet och hade man en förälder på ASM fick man nästan med automatik sommarjobb. Första sommaren körde jag truck på den gamla foderfabriken. Sommaren efter fick jag chansen inne i fabriken. Då fick jag köra grytorna. Det är de stora kärlen där vi bland annat tillverkar sylt, kola och lakrits.
Att det aldrig är för sent att ta nya vägar i livet är Angelica ett lysande exempel på.
– Jag var på 25-årsmiddag i november förra året. Tänkt att jag har jobbat så många år i företaget.
Sedan tre år tillbaka är Angelica en av två teamleaders på den avdelning som jobbar med vattenbaserade produkter. En avdelning hon själv jobbat på i 22 år.
– Det var inte självklart när jag fick frågan. Jag fick fundera länge. Man har sin trygghet i det man känner igen och jag ville inte heller hamna vid ett skrivbord. Hjärtat ligger nära produktionen. Men skulle jag ändra på något i livet så var det läge. Jag blir inte yngre och det började kännas i ryggen.
Att vara chef bland sina tidigare arbetskamrater beskriver Angelica som läskigt.
– Man vill vara en i laget, men nu måste jag stå lite på andra sidan. Man får en annan roll. Jag tycker om att ta ansvar och vill ha koll på saker som händer. Det får jag nu och det passar mig bra.
Får du hänga med på after work?
– Jag är bjuden än så länge, säger Angelica och skrattar.
Som teamleader är Angelica med och styr och leder produktionen. Innan vi andra börjar våra jobb vid 8 har Angelica rivit av 4-5 möten. Redan vid halv sex är hon på plats.
– Morgonen är hektisk. Samtidigt är det socialt och man träffar många människor. Jag är med och lägger upp dagens arbete, men är också med under dagen. Jag är mycket i produktionen och rör mig. I min roll ingår inte personalansvar och det är skönt.
Angelica är bland annat delaktig i olika projekt på arbetsplatsen.
– Vi har till exempel installerat nya maskiner och här jag fått vara involverad. Jag har utvecklats under den här tiden. Man växer som människa och man får ett större självförtroende.
Redan för sju år sedan blev Angelica lagkapten för sitt skift, en länk mellan ledning och produktion. Kanske hade hon fortfarande jobbat kvar om det inte vore för stödet hon fått från sina chefer.
– De har trott på mig och tycker att jag passar som teamleader. Jag hade inte haft den tjänsten jag har idag om de inte pushat mig.
Under rundvandringen i smakfabriken lyfter Angelica på ett lock i golvet och lyser med en ficklampa. Under oss flyter en flod med hallonsylt. Det känns skönt att det är Angelica som visar runt och inte Willy Wonka när hon berättar om ett minne från den första sommaren i fabriken.
– Det har hänt mer än en gång att det blivit kladdigt. Vid ett tillfälle hamnade sirap på golvet. Jag skulle stänga en kran och då fastnade jag i golvet med skorna. Jag fick be om hjälp av en kollega att komma loss.