Under uppväxten bodde Anettes barn periodvis på fosterhem. "Det är inget vi pratat om. I dag har vi en bra relation. Ingen av barnen är missbrukare och det är jag glad över."
– Jag har mediavana förstår du, skojar Anette Ljungblad innan vi slår oss ned i tv-rummet hos Hela människan i Mjölby.
Tyvärr får vi skämmas lite, för vi har missat att Anette bara för två månader sedan var med i Go'kväll på SVT. Där stylades hon om under en dag i inspelningsstudion. Från långt grått hår till en helt ny färgglad frisyr. Och helt nya kläder.
– Jag fick ett ryck i våras och skickade in en ansökan. Sedan glömde jag bort det. När de ringde blev jag överraskad. Det var spännande och overkligt.
Det populära programinslaget heter "Gör om mig". Men det är varken tv eller en stylist som förändrat Anette till den hon är idag. Det gjorde en fängelsevistelse – i dubbel bemärkelse.
Det återkommer vi till.
Anette hymlar inte med att hon har levt ett liv med alkohol och tyngre droger.
– Allt började i 12-årsåldern. Jag sniffade thinner, drack alkohol, ja, jag gjorde allt.
"Jag vill inte påstå att jag självmedicinerat, för jag gillar inte det ordet. Men det finns en förklaring till att jag började missbruka amfetamin", säger Anette.
Knarket började Anette med några år senare.
– Jag har kraftigt adhd och på den tiden när jag växte upp visste man inte vad det var. Jag vill inte påstå att jag självmedicinerat, för jag gillar inte det ordet. Men det finns en förklaring till att jag började missbruka amfetamin. Jag fick ingen ordning på huvudet.
Uppväxten i Motala beskriver hon som normal.
– Jag har egentligen ingenting att skylla på. Det var 70-tal och det var inte modernt att uppfostra barn. När jag var 12-13 år satte jag mig på tvären och sedan kunde ingen säga något till mig.
För sju år sedan flyttade hon till Mjölby efter att hon blivit bostadslös i Motala.
– Det är den bästa flytt jag gjort. Jag älskar att bo i Mjölby. Det är ett varmare socialt klimat här. Här lever lite av den gamla tjuvahedern kvar. Man håller ihop och ställer upp för varandra.
Anette Ljungblad är sjukpensionär och när hon inte är på Hela människan tar hon hand om sina katter.
Hela människan är en stor anledning till att Anette trivs i Mjölby. Hit kommer hon nästan varje dag.
– Det här är mitt andra hem. Det har varit mitt första hem under perioder då jag var aktiv missbrukare.
Så var det det där med fängelset.
– Det var för fyra år sedan. Jag är egentligen ingen våldsam person, men jag knivskar min pojkvän. Jag har blivit utsatt för våld, men inte försvarat mig tidigare. Det var något som rann över.
Efter knivdådet ringde hon själv 112. Sedan satte hon sig i trapphuset och inväntade polisen.
Domen blev ett år i fängelse.
– Jag var sams med att det jag hade gjort inte var okej. Jag ville sona det jag hade gjort.
Efter att Anette muckade har hon hållit sig borta från knarket.
– När jag blev släppt efter att jag blivit anhållen gick jag raka vägen till Hela människan. Jag hade ingen annanstans att ta vägen. De ordnade så att jag fick en sängplats på natthärbärget.
För tre år sedan knivhögg Anette sin pojkvän. Domen blev ett år i fängelse. "Jag var sams med att det jag hade gjort inte var okej. Jag ville sona det jag hade gjort."
I fängelset upptäckte läkarna att Anette hade cancer i levern. Hon berättar att sjukdomen berodde på missbruket och på långvarig hepatit.
– Hade jag inte hamnat i fängelse och de hade hittat cancern hade jag förmodligen varit död nu. Jag kom in i rätt tid så att de kunde bränna bort den. För ett halvår sedan var jag på begravning. Det var en kompis som avled i levercancer. Vi blev sjuka samtidigt, men han gick bort.
Anette har tidvis bott på Hela människas natthärbärge. Hon säger att hon är tacksam. "Om du vill skriva det så får man gärna ge något till Hela människan. Ingen gåva är för liten, men inte för stor heller."
Hennes barn, som idag är vuxna, är glada över att mamma fått ordning på livet.
– Vi har en bra relation. Ingen av dem är missbrukare och det är jag glad över.
Utan ett av barnen hade hon missat sitt eget tv-framträdande.
– Jag vågade knappt se på inslaget. Det var min dotter som sa att vi skulle sätta oss och titta på programmet.