Personalen ser till att fylla frukosttallrikarna åt de boende. Även anhöriga och allmänhet är välkomna. En vanlig fredagmorgon kan det komma så många som 60 personer utifrån.
Varma croissanter, smoothies. Och förstås allt varmt och kallt som varje hotell med självaktning serverar sina gäster. Allt står framdukat på två stora buffébord när de boende på demensboendet börjar släntra in vid halv nio-tiden.
Flera är uppklädda. Det här är en av veckans verkliga höjdpunkter. Inte många missar den.
– Vi har 92 demensplatser och snittar 80–85 personer vid frukostarna, säger verksamhetschefen Emma Rosén som jobbar i Motala nu, men är den som tog med sig frukostidén från sin tid på Duvan i Linköping.
Tidigare i höstas fick Attendo Slomarp Hagdahlspriset för bästa äldremat. Just hotellfrukostarna nämndes i motiveringen.
Ing-Britt Andersson väntar på den goda hotellfrukosten.
Maten i sig är förstås viktig. Men det finns fler fördelar.
– Vi vill inte att de boenden bara ska sitta på sina rum. Det sociala förenar. Finns det något att fira så firar vi. Nobelmiddag. Familjedag. Kräftskiva – då blir det en snaps också. Och vi ska ha en julmarknad med 15–20 knallar här utanför, berättar Rosén.
Anhöriga och allmänhet är också välkomna att för 85 kronor ta för sig från buffén och ta plats i Vinterträdgården.
Kim Wallin Andersson är cateringansvarig på Attendo Slomarp. Hon drev tidigare Mjölby-restaurangen Skånska Lasse – som hennes morfar startade. På fredagmorgnarna börjar hon jobba halv fem för att hinna få hotellfrukosten klar.
Sedan i augusti är Kim Wallin Andersson cateringansvarig. En av hennes uppgifter är att bredda verksamheten.
– Det ska vara liv och rörelse här. Vi kände att vi ville få hit ännu mer allmänhet.
Ett steg på den vägen är att vem som helst kan komma och äta samma lunch som de boende sju dagar i veckan. Då är det husmanskost som gäller.
– Det känns rätt. Husmanskosten håller på att dö ut, säger Wallin Andersson.
Innan Rolf Axelsson gick i pension hade han en rad jobb. Skrev trav. Flygfotograferade. Drev tobaksaffär. Och jobbade på Securitas. "Men jag fick sluta där när jag blev mörkrädd". Rolf gillar fredagsfrukostarna - och personalen. "De är suveräna här. Vad du än ber om fixar de. Jag brukar äta med ett par kompisar som kommer hit på fredagarna men i dag kunde de inte."
Roland Hägglund, känt ansikte för många Mjölbybor från sin tid som järnhandlare. "Vi är verkligen nöjda med maten. Det är bra här överhuvud taget. Det ordnas många utflykter. Nyligen fick vi åka runt i trakterna kring Vadstena. Och nästa vecka blir det Flygvapenmuseet." På frågan om han har någon favorit på buffén svarar han: "Jag vet inte vad allt är, men det är gott".
Yoghurten är Gun Öhrns favorit på frukostbuffén. "Maten är god här, inte bara frukosten. Och så får man möta människor som man har träffat för länge sedan."