Lastbilar ska inte köra in på den här rastplatsen. Men eftersom det händer ändå ibland att de gör det har en refug sats upp mitt i kurvan på infarten. Trots detta hinder har det hänt att det står långtradarsläp parkerade inne på rastplatsen, berättar Linda Svensson.
Varje morgon kommer hon och städar på Albacken, liksom på Svartåns rastplats och Östgötaporten i Ödeshög.
Linda Svensson jobbar på entreprenadfirman TSFS som sköter städningen av rastplatsen.
– Det finns de som inte sköter sig så bra. Och ibland kan det kännas lite sådär att jobba ensam, särskilt under vinterhalvåret när det är mörkt, säger hon.
– Men de flesta besökare är trevliga, en del berömmer ordningen här och att det är rent.
Inne på toaletterna har en skylt satts upp med en QR-kod som man kan skanna och lämna synpunkter.
– Det är helt nytt, och vi har fått ganska mycket positiva svar, säger Linda.
Mycket positiva är Dan och Sari Ryberg som just ätit grillad kyckling och slagit upp ett glas rödvin i kvällssolen. De sitter i sina campingmöbler intill husbilen på en av de tre särskilda ställplatserna.
– Här är så fint. Och när man bara ska övernatta och köra vidare känns det onödigt att åka in på en camping, menar Sari.
De bor i Åtvidaberg och ska till Motala, så det här är ingen långresa. I Motala ska de hämta upp barnbarnet och ta med honom.
– Han gillar att bo i husbilen. Han har sin speciella plats här inne, den har han noga bestämt.
Husbilsåkarna letar ställplats via appar i mobilen. Men i södra Sverige är det trångt om plats.
– Det är bättre norrut, där kan man hitta naturplatser, säger Dan och tillägger att de hellre ställer sig i skogen någonstans.
Favoritplatsen ligger i skogen utanför Vimmerby. På det viset är coronasommaren 2020 inte så annorlunda för dem. De är vana vid att söka avskildhet.
– Den stora skillnaden är att det är nästan inga tyskar, säger Sari.
Nere närmast ån står i alla fall en tysk husbil på morgonen efter. Fast den är svenskregistrerad för tyska paret Britta Stulle och Niels Rasmussen-Bonne bor större delen av året i Västerbotten där de har en gård. I år har de blivit försenade och det handlar om ett visst virus.
– Men vi är inte rädda att åka till Sverige. På landet utanför Umeå är det glest med folk, säger Niels.
Vi pratar om våra länders olika corona-strategier och Britta menar att vem som gjort rätt kommer att visa sig först senare – eller kanske aldrig.
För Lotta Helméus Nyman som driver Albackens Trädgårdskafferi alldeles intill rastplatsen, betydde corona ett plötsligt avgrundsdyk i mars. Men sen har det sakta tagit sig.
– Inga bröllop och bussar, men annars är det okej. Vi försöker anpassa oss med take away och vi har ju rymligt och stor trädgårdsservering, säger Lotta.
Rastplatsen har hon glädje av, tycker hon. Nästan varje dag är det fullt på ställplatserna och det är inte ovanligt att husbilsfolket kommer och fikar eller äter på restaurangen. Men kvällsöppet har hon dragit ner på.
Framåt förmiddagen kommer den ena bilen efter den andra in på rastplatsen för att pausa. Familjen Strigner från Habo har med sig räkmackor och ska på shoppingtur till Mjölby. Familjen Färe-Halldén från Älmhult är på väg till Kolmårdens djurpark där de ska tälta med lejon.
Båda familjerna har stannat förr i Albacken och återkommer gärna.
– Det är väldigt fint här, och en bra restaurang om man inte vill ha snabbmat, säger Petra Färe.