Den 115 år gamla damen speglar sig i vattnet vid ångbåtsbryggan i Tranås. Skeppare Stefan Bergman bjuder på kaffe och maskinisten Sten Ekvall eldar försiktigt upp ångtrycket i pannan. Han förbereder ångbåten Boxholm II för dagens utflykt på sjön Sommen.
Pannan som förser ångmaskinen med ånga är en känslig och tidskrävande mackapär som kräver ett mjukt handlag.
– Jag började halv åtta i morse, men då var den redan varm sedan tidigare. Vi eldade i den i förrgår kväll för att den inte ska kallna för mycket, säger maskinisten Sten Ekvall.
– Pannan mår inte så bra av svalna för mycket, och helst inte för snabba temperaturväxlingar heller, fyller Stefan Bergman i.
Någon automatik som håller en lagom värme finns inte. Drygt två timmar innan avfärd börjar Sten mata pannan med meterlånga vedklabbar
– Det är bara ved med jämna mellanrum som gäller.
Både maskin och panna är original, även om slitdelar bytts under båtens 115 år.
– Ett tag var det här den modernaste maskin jag körde, men så är det inte längre. Den här båten är däremot den roligaste jag kör, säger Sten.
Typen av turer, publiken och att det är vedeldat tilltalar Sten som också är maskinist på flera båtar i Stockholm.
– Passagerarna kommer närmre här i och med att det är en så liten båt. Och jämför man med stockholmsbåtarna så har våra passagerare ett större intresse.
Någon, eller några med ett stort intresse är också vad Boxholm II söker. Det behövs både extra maskinister och skeppare, förutom frivilliga som kan tänka sig att hjälpa till med olika sysslor i rederiet. Sten blev maskinist 2012, och gamla båtar går säkert spåra i Stefans DNA. Han fick sjöben innan han lärt sig gå.
– Min far och faster, och från början farfar hade Kind, Motala express och nya skärgården. Så jag blev insparkad på Kind ganska tidigt och redan innan jag kunde gå fick jag vara med ombord på somrarna.
Innan han blev skeppare ombord på Kind vid 20 års ålder hade han redan hunnit med att vara både däcksman och eldare.
Boxholm II har definitivt en egen vilja.
– Det svåra är att få maskin att snurra när skepparen vill, eller när jag vill. Om den inte vill så gör den inte det, skrattar Sten.
För ett par veckor sedan ville inte maskin när skeppare Stefan ville ha full back.
– Vi gick från långsamt fram till full back, och det kan vara knöligt, då kan maskin låsa sig. Det gör att det kan ta en sekund extra, eller två. Då blir han plötsligt nervös, skrattar Sten och pekar på Stefan.
Från styrhytten finns nämligen ingen direkt koppling från ett gas- och växelreglage som på en modern båt. Istället finns en telegraf där skepparen signalerar till maskinisten vad han vill ha, sedan är det maskinistes jobb att se till att det händer. För mer komplex kommunikation finns ett rör mellan styrhytt och maskinrum som de båda kan skrika i.
När maskin blivit smord och passagerarna tagit plats höjer Sten ångtrycket till strax under den röda markeringen. Boxholm II stävar tyst ut för ännu en dag på sjön Sommen.
