Elin Anderssons hästintresse började visa sig i treårsåldern, berättar mamma Lina. Både Emil och Pippi hade ju häst, så det ville Elin också ha. Redan i dagisåldern var hon på Mjölby riskolas småbarnsverksamhet "Hästis" och sedan började hon ta lektioner. Det gör hon fortfarande. Ridskolan är i själva verket hennes andra hem.
– Jag är på ridskolan varje dag. Inte bara när jag har lektion, hoppgrupp eller är stallvärd, berättar hon.
Det är ett par kilometers cykelväg till ridskolan från Elins hem. Det tar tio minuter, eller fem om man har bråttom. Stalltjänsten är egentligen bara var tredje lördag morgon då hon och de andra i hennes lag släpper ut, mockar och fodrar.
– Alla andra dagar är jag där ändå och borstar och hjälper till.
Trots att hon är så mycket i stallet lägger hon ner massor av tid på sitt andra stor intresse, att sy och pyssla. Just nu är det käpphästar som gäller. Uppe i hennes rosa sovrum har hon också ett stall. Där står hästarna i rad och väntar på att bli klappade och ompysslade. På krokar under en hylla hänger massor av träns, grimmor och grimskaft.
– Det började för två år sedan. Jag såg en artikel i en hästtidning om käpphästhoppning. Jag blev nyfiken och ville testa.
Men det var inte i första hand att leka käpphäst hon ville prova, utan mer att tillverka dem. Hon gör allt själv, hon letar material till hästhuvudena, oftast luddig fleece, gör mallar att klippa efter, syr ihop, stoppar och fäster på pinnen. Ögon och näsborrar fäster hon, och så manen förstås, som gärna ska hänga ner i ögonen som lugg. De är mjuka och kelgoda och söta som... ja som riktiga hästar.
– I början fick jag prova mig fram. Det blev snett ibland och jag fick repa upp och börja om.
Tränsen som hänger i rader har fått mycket blingbling i form av små pärlor och silvriga minilänkar på remmarna av fuskläder. Allting är exakta kopior med riktiga spännen. Några spännen har hon tillverkat själv av kapsyler från läskburkar.
De finaste ska hon behålla, men nu har hon börjat sälja sina käpphästar. Elin berättar att i Finland, som tydligen är käpphästens förlovade hemland, sitter det vuxna och tillverkar och säljer via sociala medier för tusentals kronor per styck.
Så mycket begär hon inte för sina, men har börjat inse värdet av gediget hantverk.
Ska du bli sömmerska?
– Nej, jag ska ha ett jobb med bra betalt så jag kan köpa mig en häst.
