Ronnie Karlsson har sotat skorstenar i 25 år. Han vill inte ens tänka på vad han har utsatts för. Det är inte i första hand alla gånger han hade kunnat ramla ner han tänker på. Utan alla ämnen han andats in. Eller som kan ha trängt in genom hans hud. Tungmetaller, kväve- och svavelföreningar, damm, asbest, och det kanske värsta av allt: polyaromatiska kolväten.
Sedan omkring fem år tillbaka har firman som han jobbar på, Sotar'n i Mjölby och Boxholm, styrt över allt mer av arbetet mot det som kallas arbetsmiljösäker sotning. Det handlar dels om att använda skyddsutrustning, dels om att inte över huvud taget gå upp på taket. Sotningen sker nerifrån.
Ronnie svänger in på gårdsplan till ett hus på landsbygden utanför Mjölby. I skåpet där bak tar han ut sin dammsugare på hjul. Det mesta av hans utrustning hänger på dammsugarvagnen. Han tar på sig skyddsutrustningen. Under sina arbetshandskar har han ytterligare ett par tunna täta handskar som ska skydda händerna från att exponeras av aggressiva ämnen. Ett rejält andningsskydd, hörselproppar och glasögon.
– Jag har läst statistik på hur mycket risken ökar för en rad cancerformer, KOL, hjärt- och kärlsjukdomar. Det är inga trevliga grejer. Man blir faktisk rädd med tanke på att jag hållit på med det här så länge, säger Ronnie Karlsson.
Vi går in i ett uthus på gården där vedpannan delar rum med en kanin i en bur. En svag doft av pannrum når näsan. Ända nere vid golvet i den murade skorstenen sitter rensluckan. Ronnie öppnar och rakar ut aska och sot som sitter innanför luckan. I hålet stoppar han in en formbar fyrkant som tätar mot kanterna. I ett hål träs damsugarröret in och genom en förgrening den böjliga staven med sitt borsthuvud i änden. När han sätter igång dammsugaren förstår jag varför han har öronproppar.
Staven förlängs metervis med snabbkopplingar. En två tre fyra meter upp genom rökkanalen. Ronnie går ut och tittar så att änden sticker ut innan han kör i gång sotningen neråt genom att fästa en borrmaskin i änden på staven. All sot och eventuell tjära hamnar i dammsugaren. En liten doft sprider sig, men inget hamnar på golvet. Tre filter sitter i dammsugaren. Ytterligare stoft fastnar i hans mask.
– En annan fördel är att jag kan se om det läcker någonstans, och täta vid behov, säger Ronnie när han väl stängt av maskinen.
Om det är tjära i kanalen kan han fästa en "tjärpiska" i änden på staven och köra en gång till.
– Enligt branschorganisationen SSR ska 85 till 90 procent av arbetet kunna ske utan att gå upp på taket. Fast vid brandskyddsinspektioner är det nödvändigt. Kanske att man i framtiden kan filma från drönare, tänker Ronnie.
Kommunerna som upphandlar sotning kommer att ställa krav på arbetsmiljösäker sotning när anbud tas in. Därmed blir det branschstandard. Beslutet har tagits i Mjölby om att höja sotningstaxan. Beslut väntas även i Boxholm.
– Utrustningen kostar pengar och det tar något längre tid än gammaldags sotning. Men det blir ett bättre resultat, och framför allt hälsosammare.
Han är övertygad om att kunderna accepterar en taxehöjning om det är för sotarnas hälsa.
– Det finns kanske en gammal romantisk bild av en sotig man som klättrar upp med rep, lod och krejs, gärna med en cigarett mellan fingrarna.
Kanske dags att komma ner på jorden – för säkerhets skull.