– Jag bor ute i skogen, det finns ingen människa som kör ut till mig. Jag måste ju ha mat, säger Ola Wärme som står och letar efter fisk i frysdisken.
I sin skogsnära bostad utanför Mjölby har 74-åringen en naturlig isolering. Visserligen har han anhöriga som skulle kunna hjälpa honom med ärenden, men själv är han inte orolig för att bli smittad av covid-19.
– Man måste ju få se lite folk med, det här är det enda jag gör hemifrån nu.
Vissa butiker har på grund av rådande omständigheter vigt särskilda öppettider för personer i riskgrupp. Men den anpassningen är något som man på ICA Supermarket på Kyrkogatan medvetet valt bort.
– Vi vill inte uppmana de i riskgrupper att komma hit, det blir inte heller bra. Samtidigt är det en dubbelmoral som är svår att förhålla sig till. Precis som restauranger vill ha gäster som äter så vill givetvis vi att kunder ska handla, förklarar Lotta Aronson som driver butiken med sin bror Anders Blixman.
Just den här morgonen är antal äldre i butiken lätt räknade. Möjligen är de fler de dagar pensionärsrabatten hägrar, men enligt ägarna ser de allt oftare kunder scanna varor till flera hushåll. Pia-Kristina Svenhard är en av de som försöker handla tidigt eller sent på dagen i hopp om färre kunder i butiken.
– Jag har astma och är nästan 70, så jag försöker hålla mig borta från barnbarn och så, säger hon efter att tydligt informerat om att hon kan låta sig intervjuas utanför butiken med ett säkerhetsavstånd på två meter.
Pia-Kristinas planer har kraftigt fått revideras på grund av världsläget. Under tisdagen skulle hon ha varit på middag i Paris och resan för att besöka äldre släktingar i San Francisco har fått ställas in.
– De är gamla och jag är säker på att jag inte kommer få träffa dem igen. Men det är ju så här det ser ut nu.
Det pratas mycket om skam och personligt ansvar i dessa virusdagar. Skam över att gå till affären eller att handla för mycket av vissa varor, skam över att genomföra en bokad skidresa, skam över att besöka en trång uteservering. Men Pia-Kristina tycker människor anpassar sig rätt väl.
– Det har väl alltid varit svårare för ungdomar att se vad som pågår, men hur mycket tittade jag själv på nyheter som ung – inte ett smack! Men ibland säger jag till när jag ser några stå för nära varandra, säger hon innan hon rullar vidare med sin hjulväska och ett paket toalettpapper under armen.
En bit ifrån butiken passerar Gerd Karlsson, nyss fyllda 80, med sin rullator utmed Svartån. Två gånger i veckan går hon en promenad tillsammans med personal från hemtjänsten, så även i coronatider. Ett totalt utegångsförbud, som vissa länder har infört, skulle kännas väldigt tungt, tycker Gerd.
– Jag kan inte vara orolig när det våras, vet du. Det är värre inne. Ensamt. Det är bara till att tvätta händerna tills de förstörs, säger hon och visar hur torra händerna har blivit av allt tvålande.
Vårsolen gassar och änderna flockas när 71-åriga Lars-Åke Lindh med son och barnbarn kastar brödbitar över räcket. Det är tredje veckan som de har försökt få till en träff, men pappa Mats har bokat av då de varit krassliga. Själv skulle Lars-Åke inte backa för att passa ett förkylt barnbarn.
– Så länge det inte är några symtom som tyder på Corona, då tycker jag inte man ska vara livrädd.
