Det har varit ett par intensiva veckor med repetitioner inför Danny Saucedos kommande turné. Tempot är högt och det gäller att sätta koreografierna snabbt. Men Pauline Eddeborn är van. Resan från tonårstiden i Mjölby till livet som frilansande dansare bakom flera av Sveriges största artister har tagit några år, men det var hela tiden hit hon ville nå – att kunna leva helt på dansen.
– Jag älskar ju att dansa. Det låter så klyschigt, men det finns inget annat som får mig att känna på samma sätt som när jag dansar. När jag står på scenen så får jag en euforisk känsla, en frihetskänsla – och det får jag liksom möjligheten att jobba med. Jag är så tacksam.
Pauline beskriver sin tillvaro som nyinflyttad 13-åring och elev på Lagmansskolan som en rörig tid. Jobbiga tonårsminnen, men också glada och ljusa, som gör sig påminda när hon hälsar på sin mamma och sina småsyskon som finns kvar på orten. Efter tre år som danselev på Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping och en tid med Linköpingsbaserade dansgruppen DaFlow, vågade hon till slut söka sig vidare till privatskolan Diambra i Stockholm 2010. Sen har det mesta bara rullat på. Och som det har rullat.
– Jag är nog en lite rastlös själ, så det här med frilans och olika jobb hela tiden passar mig bra, säger hon.
Det har blivit Melodifestivalen några gånger, Loreens extranummer i Eurovision, bakgrundsdansare i Idol och stora tv-produktioner i Tyskland och Holland. Och så föreställningen "Nötknäpparen" med Fredrik "Benke" Rydman från dansgruppen Bounce förstås. Om ett par veckor startar turnélivet med Dannys "The Runaway Show" med föreställningar flera gånger i veckan hela vägen fram till jul.
– Det är skitkul, Danny är verkligen jättenice. Han är väldigt ödmjuk och låter oss dansare också få skina som artister på scenen, det är inte alla som tänker så. Det blir en show med mycket dans, vilket är jättekul.
Drömmen är en världsturné med någon artist vars musik Pauline själv tycker om. Eller att göra ytterligare en föreställning med den egna dansgruppen L.A.C och få den att nå ut i Europa.
– Jag kommer att dansa tills jag stupar och när jag stupar får jag väl börja koreografera. Det kommer väl en tid då kroppen säger ifrån, men jag kommer alltid att hålla på med något kreativt, det vet jag.