Filmen bygger på Marte Michelets roman om judeförföljelserna i Norge under andra världskriget. 532 norska judar deporterades till Tyskland från Oslo i november 1942.
Här har alltså Anders Wanhainens bil fått en roll. Fast på riktigt var den aldrig med i kriget.
– Nej, den var avställd 1940-1947, berättar Anders. I registreringsbeviset står att den inte är lämplig för krigsbruk. Därmed kunde militären inte rekvirera den.
Tur för den, som slapp gengasaggregat och andra krigstidsändringar.
Bilens förste ägare 1935 var polisman Emil Liedfeld i Örebro. Den siste, innan bilen ställdes av, var Ragnar Lejemo i Ljusdal. Efter 1963 stod den hos olika ägare som gjorde olika reparationer.
– 2011 köpte jag den, berättar Anders Wanhainen. Jag kollade att den kunde återregistreras, för jag ville använda den.
Målet var att bilen skulle vara i körklart skick till hans och Helenas 30-åriga bröllopsdag 2012. Originaldelar hittade han på sociala medier. Nycklarna är tillverkade av en låssmed som utgick från numret på låscylindern. Helena hjälpte till med interiören, som tak och klädsel. Gummilisterna har hon klätt med tyg.
Nu tar Anders Wanhainen gärna ut bilen på fintur. Till Uddevalla och filminspelningen fick den åka släpvagn och sedan var Anders själv tidstypisk chaufför.
– Det har varit roligt att få bilen i körbart originalskick, säger han, och att träffa alla människor med olika specialkunskaper.