– Jag blev väldigt överraskad och glad. Lite som att få Nobelpriset, säger Nils med ett skratt när han berättar om hur beskedet kom.

Vad har de i Norge som ni inte har i Skänninge?

– Det är annorlunda organiserat där. Kriminalvården har egna bibliotekarier där och inte filialer till folkbiblioteken som i Sverige. Det finns säkert saker att inspireras av och ta med sig hem från Halden Fengsel, till exempel när det gäller olika medier, säger Nils Grönlund som delar sin tid mellan Mjölby bibliotek och Skänningeanstalten.

Idén till at söka stipendiet fick han från en chef på anstalten, men att det blev Norge berodde på att han träffat norska kollegor vid en nätverksträff inom Svensk biblioteksförening, och blivit nyfiken på de norska förhållandena. Det är just den föreningen som står för resestipendiet.

Vad efterfrågar de intagna för böcker, är det mest hårdkokta deckare?

– Haha, de fördomarna kanske många har. Jo, visst är det deckare också, men det är väldigt stor bredd. Biodling, filosofi, fårskötsel. Många är väldigt väl pålästa och vet vad de söker efter, säger han.

Är det bra att ha delad tjänst?

– Ja, det tycker jag. På anstalten lär jag känna mina ”kunder” väl. Här i Mjölby blir jag en del av det verkliga bibliotekssystemet och träffar ”vanligt” folk.

När åker du?

– Troligen i mars eller april, en kollega och en chef på anstalten följer också med.