Mjölby 100 år
Så när Vifolkavallen stod färdig 1929 var det en jättegrej för alla idrottsintresserade.
Mjölbys fotbollshistoria började 1904 när en sadelmakare hos fabrikör Ohlsson sydde den första läderkulan. Den lär ha varit för stor enligt reglerna, men den dög att sparka boll med där det fanns en någorlunda jämn markyta. Den allra första fotbollsplanen anlades 1906, mellan Lagmansgatan, Centralhotellet och järnvägen.
1908 skulle den första matchen någonsin spelas mot ett främmande lag. Vinsten var hela 15 kronor, en summa som kunde räcka till en riktig fotboll.
Men för att alls kunna spela matchen måste man också ha en boll. Mjölbylaget beställde en, den kom, men det fanns ju ännu inga vinstpengar att lösa ut den för. Postkontoret var dessutom stängt, upptäckte fotbollsspelarna. De knackade på ett fönster hos postexpeditören och övertalade honom att lämna ut bollen på kredit, tills matchen var vunnen.
(Om de vann? Ja, lyckligtvis. Motståndarna, teknologer från kraftverksbygget i Öjebro, fick ge sig.)
När markägaren ville odla upp fotbollsplanen fick Mjölbylaget i stället spela på kovallen, där senare stadens torg anlades. De måste dock vänta tills klövern hade skördats. Dessutom måste de sätta upp ribbor och nät mot fönstren i Mjölby kvarn AB:s hus – och ta bort dem efter varje match.
Tänka sig, vad de slet för att få spela.
1912 bildades Mjölby Allmänna Idrottsförening som 1913 köpte mark till en fotbollsplan där Vifolkavallen ligger i dag. Det tog tio år att betala av de 4 000 kronorna. 75 frivilliga jobbade med spadar, spett, hackor och skottkärror. Edvin Holmér, en eldsjäl bakom Vifolkavallen, berättade dock att arbetsstyrkan så småningom minskade något genom "naturlig avgång", ryggont och liknande.
Kvarnbyn hade blivit stad och MAI behövde mer mark – och stadens borgen till ett lån. De styrande sa ja till marken men nej till att gå i borgen. 1928 kom lösningen: Mjölby stad köpte MAI:s mark. Nu kunde föreningen inleda bygget av sin egen idrottsplats: en fotbollsplan, läktare, kiosker, löpar-, hopp- och kastbanor, färdig 1929. Nästan 24 000 gick alltihop på. Och hur många frivilliga arbetstimmar som lades ner kan man bara föreställa sig.
– MAI betydde massor för Mjölbyidrotten då och gör det än i dag, säger Tommy Isaksson, aktiv i föreningen i nästan 60 år.
Från början var det fotboll och friidrott som gällde. Det fanns ett par riktiga löparstjärnor på 60- och 70-talen: Bertil Källevågh sprang i landslaget, liksom Anders Lärkert.
Bandyspelet kom igång på 1930-talet och Vifolkavallen var precis rätt plats för en bandybana. Kylan kommer tidigt och stannar länge så Mjölbybandyn fick is först av alla i Östergötland.
–1961-62 spelade vi i allsvenskan, säger Tommy Isaksson. Då spolades A-plan upp, framför läktaren. Sedan byggdes Månskensrinken ungefär där tennishallen ligger nu.
Sedan 1979 är det kommunen som äger Vifolkavallen. Bandy och friidrott är numera borta från MAI:s program, curling har tillkommit. Fotbollen har fått både konstgräs och nya omklädningsrum. Med den nya ishallen, byggd i mitten av 1980-talet, har Vifolkavallen utvecklats till ett idrottscentrum.
– Ja, en modern idrottsplats, säger Tommy Isaksson, men det är också fint att den gamla läktaren och entrén finns kvar än i dag. Önskar det blev k-märkt, så de kunde rustas upp ordentligt.