– Jag tror inte att det finns en kvinna som inte har drabbats eller inte känner någon som drabbats. Det är bra att det uppmärksammas, men tråkigt att det är så här, säger Mia Karlsvärd, tidigare fotograf och reporter på Östgöta Correspondenten.
Övergreppen som omnämns i uppropet #deadline är många. Journalisterna som ska ge röst åt dem som inte har en egen har själva funnit sig i en tystnadskultur. En kultur där osäkra anställningar gör det för riskabelt att agera mot förövarna. En kultur där kvinnor finner sig maktlösa när män tar sig friheter.
– Jag har inte själv råkat ut för någonting men vår arbetsplats är inte annorlunda än andra arbetsplatser, det händer överallt. Situationen blir värre av osäkra anställningar, har man osäker anställning är det mycket svårare att agera mot chefen eller mot en etablerad kollega, säger Zenaida Hadzimahovic, reporter på Östgöta Correspondenten.
– Varför har sånt här fått fortsätta? Det här handlar inte bara om de som gjort saker utan även de som tysta har iakttagit det som pågått, säger Mia Karlsvärd, som var den första kvinnliga pressfotografen på Östgöta Correspondenten.
Då, på 80-talet, möttes hon av bilder på nakna kvinnor i fotoavdelningen. Men Mia vittnar främst om övergrepp och sexism från ett annat håll.
– Mina erfarenheter av sånt här är inte från arbetsplatsen utan från jobb jag varit ute på. En partiledare frågade mig om jag slutat amma än. Jag vet inte om han undrade om min mamma slutat amma mig eller om han tittade på mina bröst.
En annan gång var Mia på presskonferens när en minister flörtade med henne genom att blinka och slicka sig runt munnen.
– Vi måste hjälpas åt med att säga ifrån. Jag har sett en känd programledare ta en kvinnlig kollega på brösten, för 25 år sedan. Jag tror att många har dåligt samvete i dag för att de inte sade ifrån, jag minns inte om jag sade ifrån själv. Som vi fostrar barn måste vi fostra varandra i vad som är rätt och fel, säger Mia Karlsvärd.
Med uppropet vill kvinnorna i mediebranschen sätta ner foten och stå tillsammans i kampen mot strukturerna som tillåter sexuella övergrepp.
– Det är bra att man börjar prata om sexuella trakasserier inom varje bransch. Förr knöts trakasserier till invandrare, förorter eller byggkillar. Nu visar man att det är ett problem överallt.
– De som gör så här hemska saker mot kvinnor är i minoritet, men så länge de andra är tysta får de fortsätta. Vi måste säga stopp, säger Zenaida Hadzimahovic.
Anna Lindberg, publisher för Östgöta Media, berättar att det finns en tydlig policy mot sexuella övergrepp inom NTM-koncernen, där Östgöta Media ingår.
– Det är nolltolerans, det står klart och tydligt och det finns en handlingsplan. Men det viktiga är hur policyn efterlevs i verkligheten och jag tror att uppropen är välgörande då de hjälper människor bryta tystnaden. Vi har en del att jobba med, som många andra branscher, och då är det viktigt att vi pratar om det.
Fotnot: #Deadline är en Facebookgrupp för kvinnliga journalister i hela Sverige. Vi har utan framgång försökt att få kvinnliga journalister från andra arbetsplatser lokalt att uttala sig.
