Jag har haft semester från Corren och varit på kurs i hemmet. Som enda deltagare och med mig själv som kursledare. Temat för utbildningen var "Gör bara en sak i taget och sluta planera". Det verkar som om planering slukar allt mer av vår tid och ibland får jag andnöd av min inrutade tillvaro där spontaniteter tycks omöjliga. Planering är A och O, påstås det ständigt och jämt. Inte minst i matsammanhang. Blä. Men kan man inte bara lägga av då? Eller blir tillvaron en enda pölsa då?
Alla vill vi vara goda föräldrar, ha stimulerande jobb, kunna motionera ibland, få tid med vår partner, få tid med oss själva samt träffa vänner emellanåt. Utan att vara någon Syster Präktig direkt, har jag ändå förutsatt att det kräver planering. Men tänk om det är själva planeringen i sig som driver in oss i väggen.
Fler än jag har säkert fått kommentaren "men sluta ta på dig en massa som ingen ber dig om, då!" nedkörd i halsen. Förlåt, men jag tycker bara att det verkar så opraktiskt att kila iväg till en jourbutik och köpa en blöja när ungen skitit ned sig på fiket, i stället för att ha den med sig från början. Eller att det är så mycket smidigare att ta upp den frysta köttfärsen på morgonen än att försöka snabbtina den klockan 18 när glina håller på att falla i koma av svält?
Men härmed lägger jag mig platt. Jag ska verkligen försöka lära om, coola ner. Nu är min hemmakurs slut. Jag är inte alls nöjd med mig själv, jag har väldigt mycket kvar att lära. En uppföljning planeras. Men så här kunde en kursdag se ut:
08.00 Äter frukost och går på toaletten. Är på vippen att para ihop ett par skitiga strumpor på badrumsgolvet på väg till holken, men hejdar mig. Går ut och hämtar en kopp kaffe och två dagstidningar i stället. Sparkar in strumporna under handduksskåpet.
09.00 Funderar på att sätta på en maskin tvätt och läsa en bok under tiden, men bestämmer mig för att först läsa en timme, sedan sätta på en maskin. Eventuellt.
10.00 Kommer på att jag borde ringa och boka om det där utvecklingssamtalet. Bannar mig själv och tar ytterligare en timme med boken i stället.
11.00 Sätter igång en maskin tvätt och stålsätter mig att tvätta bara vad som helst, vilket går hyfsat eftersom jag förtränger både skolans kommande simdag (och den skitiga baddräkten) samt helgens födelsedagskalas (och den lika skitiga älsklingsklänningen).
12.00 Funderar på att åka in till stan och köpa hönsmat eftersom den håller på att ta slut. Då skulle jag kunna köpa en födelsedagspresent till barnkalaset i helgen också, och posta den där barnomsorgsenkäten. Överlägger en stund och kommer fram till att i stället köpa presenten en timme före kalaset samt vänta med hönsfrön tills maten är helt slut.
13.00 Blir hungrig. Oj, bara trist rostbröd i brödburken. I frysen konstiga grejer som en 2 kilos älgköttsklump, tortillas och brytbönor, som måste ha legat där sen Sundsvall brann. Fastnar för en påssoppa och knäckemacka.
14.00 Hoppsan, ett barn kommer plötsligt hem från skolan. Hungrig. Ger henne också påssoppa.
15.00 Bär upp lite tvätt till övervåningen, passerar en halvdöd krukväxt, ser ett glas med sur mjölk bredvid tv:n och trampar på en hög legobitar. Går ståndaktigt förbi alltsammans eftersom jag nu ska spela spel med dottern, men konstaterar på vägen ner att jag någon gång under dagen måste köra ungarnas jackor, stela av lera, i maskin.
15.30 Dottern undrar vem som ska köra till ridningen. Funderar på att ringa Eva och kolla, men säger istället "det ordnar sig nog ska du se".
16.00 Ytterligare ett barn kommer hem. Påssoppan slut. Han får nyponsoppa och nötkakor.
16.40 Någon tutar utanför. Det var visst Eva som skulle köra till ridningen. Hoppsan, var kan alla ridprylar vara nu då?
18.00 Ungarna hungriga igen! Föreslår tacos utan tacofärs, men med krispiga wokgrönsaker. Faller inte i god jord. Ger dem nyponsoppa och mackor.
18.30 Går en långsam promenad och tänker på ingenting. Tar mig därefter en dusch, ignorerar en lång dammrul som svajar från badrumstaket och får en stjärna i boken.
19.00 Funderar på att packa dotterns simväska, men bestämmer mig för att göra det imorgon bitti i stället, strax innan hon ska iväg.
20.00 Överväger att stryka medan jag glor på tv. Upprepar kursmantrat "bara en sak i taget" för mig själv. Skippar strykningen.
22.00 Nä, man kanske skulle knyta sig, med Patrick Redmond. Eller med hans bok i alla fall. Aj f-n, legobitarna igen. På väg mot sängen minns jag de skitiga jackorna, ser mjölkglasets innehåll som nu antagit brylékonstistens och framför mina kondoleanser till den döende krukväxten.
Själv mår jag fin-fint!