Det räcker med en halvdag på Storgården i Rimforsa för att fatta att Östergötland är världens läckraste skafferi. Storgårdens kök är som ett förmak till himlen. Rena uppenbarelsen. Så var det åtminstone i går, när tiotalet kockar gick loss bland kastruller och östgötska råvaror.
-- Så härligt det doftar! sa Dagny Matilda Göransson och insöp den förföriska aromen.
O yeah, halleluja! ”Härligt” är bara förnamnet. I går var en sån där dag då smaklökarna löper amok. Av yster glädje. Och bäst av allt: Vi har det, råvarorna och det färdiglagade käket, strax utanför knuten. Det gäller bara att upptäcka det.
Därför finns projektet Regional matkultur. Ett nätverk av östgötska producenter och restauranger som slåss för att få oss, konsumenter, att upptäcka den regionala maten. I dag återfinns 32 medlemmar i nätverket, och i går träffades de alltså till en inspirationsdag på Storgården. Här fanns bland andra Anita och Claes Stein från SteinMårdens mellan Kisa och Åtvidaberg, kocken Stina Mattsson från Pensionat Ekliden i Boxholm, kocken Lasse Östlund från Pensionat Sommarhagen i Malexander och Hargodlarna Ann-Sofie och Ing-Marie Johansson från Kisa.
Och så Barbro Åhlström Bragée, förstås. Hon är något av en institution när det gäller det här med marknadsföring och försäljning av lokalt odlade produkter. En pionjär. Nu lyser hon med hela ansiktet.
-- Tänk så mycket som har hänt bara på några år! Sakta men säkert får folk upp ögonen för det här med mat från den egna bygden. Kvalitet och upplevelser är nyckelorden. Måltiden är så mycket mer än att tugga och svälja.
LRF, medarrangören, representeras av Anna Margareta Alströmer från västra Götaland. Hon är lyrisk.
-- Östergötland ligger långt framme när det gäller produktion av lokala råvaror och förädling av odlade produkter. Jag är jätteimponerad.
-- Styrkan är att så många småföretagare går ihop. Det stora problemet är att vi inte fått med grossisterna på tåget. När vi lyckas med det ligger marknaden öppen.
I dag fungerar det ofta så här: Producenterna far omkring i hela länet och i norra Småland och bjuder ut sin varor. Det är ohållbart.
-- Vi ska träffa några grossister den här veckan, säger Anna Margareta och får nåt trotsigt i blicken.
Hoppas det går vägen. Om inte är det dags att kalla in landshövdingen.
Storgården badar i ett ymnigt solljus. Våren rycker närmare och Dagny Matilda Göransson berättar om det östgötska skafferiet. Hon är så inspirerande att lyssna till att jag glömmer tid och rum. Hon levererar ett hisnande kulturhistoriskt perspektiv och visar verkligen att maten och måltiden är en omistlig del av kulturarvet. Dagny Matilda Göransson berättar vad klosterkulturen betytt för våra matvanor. Hon redogör för hur det moderna och industrialiserade storjordbruket tog död på mycken gammal kunskap. Hon uppmanar oss att återerövra kryddorna i den östgötska matkulturen: enbär, kummin, körsbär, vild gräslök, rönnbär, tranbär osv. Och hon är övertygad om att reaktionen mot det centraliserade och storskaligt producerade fått fotfäste.
-- Ös ur kulturarvet! uppmanar hon.
-- Konsumenterna söker nya kickar, så vad ni ska göra är att återuppväcka det gamla i det nya.
Dagny Matilda Göransson. Namnet låter bondskt. Är det också. Hon växte upp på en gård i Kättilstad inte långt från Rimforsa tätort. I dag bor på Söder i Stockholm. Hon är något av en chefsideolog när det gäller regionalt förankrad mat. Hon har bland mycket annat jobbat med medeltidsveckan i Visby. Hon har skrivit kokböcker och undervisat, och på senare år har hon läst medicin, med inriktning på sambandet mellan föda och hälsa. Hur kommer det sig att vissa hinner allt?
I nästa ögonblick berättar hon hur motkrafter växer fram också i USA.
-- Det går mot mer av ursprunglighet och enkelhet. Folk börjar tröttna på det standardiserade och förutsägbara. Så är det också här.
-- Det finns en marknad för asketism och minimalism, säger hon sen.
-- Veganmat, mat som ett etiskt vägval -- den småskaliga produktion som ni står för tillgodoser allt detta.
Louise Alenbrand leder projektet Regional matkultur. Hon arbetade tidigare på Storgården och konstaterar att intresset växer för det lokalt och regionalt producerade. Men hon konstaterar samtidigt att vi tillbringar allt mindre tid vid spisen.
-- Enligt beräkningar som gjorts ägnar den genomsnittlige svensken tolv minuter per dag åt matlagning. Sånt måste vi också ta med i beräkningen när vi lanserar våra produkter.
Lansering, ja. Sånt som marknadsföring är viktigt. Regional matkultur ”sponsras” av EU-medel (247 000 kronor sköts till i december förra året) och en stor del av pengarna läggs på gemensam marknadsföring. Närmast väntar den stora turistmässan i Göteborg.
Sen våras det på riktigt, och då drar ruljansen i gång på allvar för många av de östgötska producenterna och restaurangerna. Tiden efter julhelgen och fram till april går på tomgång. Det är ett av problemen för de många småföretagen inom livsmedelssektorn. Det gäller att få snurr på verksamheten året runt.
-- Därför är det bra med såna här träffar, säger Lasse Östlund från Malexander.
-- Man får impulser och nya kontakter. Vi måste samarbeta för att nå ut.
Inspirationsdagen avslutades med att Louise Alenbrand delade in kockarna i grupper. Uppgiften var tvåfaldig: Att ur det dignande råvaruberget i Storgårdens kök snickra till två rätter, en klassisk och en trendig.
Uppgiften avverkades på några timmar. Och visst hade Dagny Matilda Göransson rätt. Det doftade härligt. Himmelskt. Och bäst av allt: Alltsammans finns runt hörnet. Tänk på det när ni planerar nästa matutflykt. Sitter det en skylt med texten ”Regional matkultur” på dörren eller väggen så är det bara att knalla in.