Lådvinsrallyt fortsätter med expressfart i Sverige. Till all lycka tappas nu dessutom allt högre kvalitet på treliters- lådor. Som de båda vita godsakerna 2002 KWV chardonnay (7055) och Stoneheaven Stepping Stone chardonnay (16494).
Massproducerade viner av tveksam kvalitet är ingen bristvara. Snarare tvärtom. Däremot lyser ofta de riktigt stora karaktärerna med sin frånvaro på Systembolaget.
I september gör bara alltför många av de senare entré på monopolets hyllor. Ett enda av dessa, 1999 Le Mordorée (22809), bedöms som prisvärt trots prislappen 999 kronor. Snurren, direkt? Nej, definitivt inte. Jag skulle gladeligen avstå 20 femtiokronorsviner för en endaste flaska av detta.
Även riktigt
Varunummer 8284 blir väl bäst. För vem orkar uttala Olorosso Pata de Gallina Almacenista Juan Garcia Jarana...?
Tillbaka till (den ekonomiska) verkligheten är det dock härligt att små karaktärer som röda portugisiska 2001 Manta Preta touriga nacional tinta roriz (2646), chilenska Santa Helena carmenère (6500), italienska 2002 Palazzo sangiovese merlot (2378) och 2001 Velenosi (32455) samt bulgariska 2001 Assena (22485) vill lysa upp oss i höstmörkret.
Och kanske också upplysa oss hur mycket mer doft och smak som bjudes när vi lämnar de allra lägsta prisnivåerna.
Bulgariska 2001 Assena visar dessutom att något stort håller på att hända inom de forna öststaternas vinnäring.
Problemet är, som alltid i Sverige, den höga alkoholskatten. Med samma skattesats som i Tyskland borde de inte kosta mer än 35 kronor.
Som vanligt
Som exempelvis chilenska röda 2000 Santa Camila cabernet sauvignon (6772) och portugisiska 1996 Beato Nuno (2661). Båda bra köp för 50 respektive 60 kronor.
Liksom de båda vita 2001 Domaine de Roueïre (2197) och 2001 Petite Chablis (5770). Båda är utmärkta mat-viner med hyfsad karaktär till 69 och 109 kronor.
Och sedan undra en stund över varför jag så ofta ser viner i testsortimentet från just Malmö- respektive Tidaholms- och Lerumsbaserade vinimportörerna Symposium, Granqvist Vinagenturer och Primeur Vin?
Men väldigt sällan viner från Stockholmsbaserade Vin och Sprit, Premium Wines och Johan Lidby Vinhandel? För att nu nämna några namn.
Det kan väl aldrig vara så att stockholmarna har större möjlighet att påverka monopolets inköpare än de på bonnvischan?
Jag tror dess värre att det är så, efter att ha deltagit i många av de otaliga vinprovningar som arrangeras i Stockholm. De flesta då riktade framför allt mot Systembolagets inköpare och landets, läs stockholmsbaserade, vinskribenter och vinjornalister. Jag tror inte att de stockholmsbaserade inköparna ids, eller ens är intresserade av, att besöka vischan. De har det bara så bra där de lever. Och uppmanas dess värre inte till något annat av sina överordnade. Som avflyttade malmöbon Göran Perssons protegé Anitra Steen, vd på Systembolaget, exempelvis.
Men för att göra inköparna rättvisa kan jag bara konstatera att vita 2002 Heggies viognier (16490), Patz & Hall Napa Valley chardonnay (22573) och Patz & Hall Woolsey Road vineyar chardonnay (22572) alla är mycket prisvärda till 139, 229 och 265 kronor.
Samt att man inte bangat för namnet Mästarvinerna van Gogh chardonnay (16491), utan köpt in det. Namnet till trots. Gott, nästan mycket prisvärt.