Torleif och Ulla var ett par redan då. Ulla väntade parets andra barn och festivalen såg de fram mot, musikintresserade som de var. Torleif skulle visserligen arbeta som vakt under festivalens tre dygn, men musiken kunde han ju ändå höra och se.
– Vi trodde ju på allt som skrevs. Alla stora planer, även om de krympte ju närmare festivalen kom. Men så här långt efteråt är det svårt att komma ihåg allt. Men Chuck Berry såg vi ju, och Blue Mink. Och Radha Krishna Temple, säger Torleif, eller "Tosse" som han kallas.
– Dem såg man gå omkring här inne i samhället också och vi tyckte de såg lite märkliga ut i sina klänningar, säger Ulla som också säger att hon först trodde det var ett aprilskämt när festivalplanerna första gången dök upp i Corren, just den 1 april 1970.
Tosse satt i styrelsen för Mantorps IF och spelade i föreningens fotbollslag. Många i klubben blev engagerade i den stora pop- och rockfestivalen. Säkert mer än 150, varav 125 tillhörde ordningsmakten.
– Vi hade ju campingen och var vakter och skötte vakthållningen tillsammans med polisen. Vi fick gå vaktkurser innan och jag minns att vi tyckte det var så pinsamt att ha vaktmössa på oss. Men det kan jag ju säga att om det hade kommit så mycket folk som det först pratades om så hade vi aldrig klarat campingen. Nu blev det precis lagom. 800 tält var vad vi klarade av.
Ulla minns något annat också:
– Jag kände haschlukt för första gången i mitt liv. Det var i tunneln under motorvägen från campingen in till Mantorp Park. Jag visste inte vad det var då, men tyckte att det luktade så konstigt. Men så fick jag det förklarat för mig.
Gick det städat till på festivalen?
– Oh, ja. Det var jättevarmt också, folk orkade inte bråka och man hade forslat dit en väldans massa sand att ha som underlag till alla förväntade besökare så det såg ut som en öken eftersom det kom så lite folk.
– Musikaliskt var festivalen ändå bra. Bra band och artister överlag. Chuck Berry, Canned Heat. Blue Mink med Elton John, fast han var ju inte känd då. Det stora felet var väl att man hade lagt festivalen till midsommar. De flesta drog iväg till Grännäs eller Västervik och sådana ställen. Kända festplatser. Och så var det väl antagligen över hela Sverige. Det var ingen som ville åka till Mantorp en midsommar, säger Torleif Johansson.
Därför kom det bara 3 000 till The Festival of the Midnight Sun.