För Veronica Lovensnö har resan mot OS inneburit många timmar i den svartvita domartröjan. " Skulle jag göra den här satsningen ville jag göra den helhjärtat."
När OS i Peking startar den 4 februari sitter många av oss bänkade framför tv:n för att se invigningen.
Men för Mantorpsbon Veronica Lovensnö blir det live, på plats i OS-staden.
– Det känns oerhört roligt att den satsning jag gjort under fyra år blir av. Vi domare fick beslutet om att åka till Peking i mitten av december. Eftersom det blev officiellt nu känns det som att bli uttagen på nytt när jag får berätta för vänner och media.
Veronica är linjedomare under damhockeyturneringen och Peking blir hennes andra OS.
– När jag satt på invigningen i Pyeongchang 2018 fick jag gåshud. Det var då polletten trillade ned, att jag var på ett OS. Det är någonting alla som sysslar med idrott vill uppleva under sin karriär.
Vägen till Peking har inte varit spikrak och den har krävt uppoffringar för Veronica. Planerna att försöka få barn efter förra OS gjorde inte satsningen självklar.
Veronica i aktion under en match mellan Modo och LHC våren 2014.
– Man vet inte ens om man kan få barn. Men allt gick bra med graviditet och förlossning. Jag dömde min första match redan nio veckor efter förlossningen. Då kände jag att jag inte är färdig med att döma ishockeymatcher.
Efter barnafödandet lade Veronica upp en treårsplan för hur resan till Peking skulle se ut. Det blev en osäker och skakig plan visade det sig.
– Det blev inte riktigt som jag tänkt mig på grund av pandemin, men jag har ändå kunnat döma matcher. Det har gjort att jag kunnat hålla uppe motivationen. Jag har haft tur, i en del länder har ligorna var nedstängda.
Veronica Lovensnö har varit professionell domare i 12 år. Peking blir hennes andra OS.
Tanken att ge upp Peking-OS har trots allt dykt upp under perioder.
– Jag har funderat mer på det nu när jag har familj. Jag har en liten hemma som jag saknar ihjäl mig efter. Domarjobbet är fortfarande så pass roligt och det ger mig så mycket att det är värt uppoffringen.
OS innebär tre veckor långt hemifrån utan familj och vänner. Veronica har förberett sig för att det kan bli en jobbig period.
– Det är klart att det kommer hemlängtan. Men det är ganska enkelt att ringa varandra på Facetime. Efter tio dagar kan det börja bli tufft mentalt och jag har förberett mig på det. Min son kommer ha det hur bra som helst med sin pappa. Det handlar mer om min känsla och saknad.
Inför avresan till OS i Peking har smittspridningen tagit fart igen i Sverige. "Ju mer man funderar på smittorisker desto mer orolig blir man."
Det är många timmar i domartröjan och hård träning som ligger bakom Veronicas OS-biljett.
– Skulle jag göra den här satsningen ville jag göra den helhjärtat. Det går inte att tro att man kan strunta i fysträningen eller hoppa över sommarträningen. Kroppen ska hålla en hel säsong med upp till 70 matcher.
I takt med att avresan har närmat sig har pandemin nått Sverige igen, med nya restriktioner och en rädsla att bli smittad av coronaviruset.
– Jag försöker att inte tänka på det så mycket. Ju mer man funderar på smittorisker desto mer orolig blir man. Inför resan försöker jag undvika att träffa vänner. De är förstående och det är ömsesidigt åt båda håll. De vill inte ha på sitt samvete att jag inte kan åka till OS.
– Om jag missar OS skulle det vara en besvikelse. Det är ändå mycket tid jag har lagt ned inför en sådan här satsning.
Veronica Lovensnö packar snart väskan för att vara linjedomare under damhockeyturneringen i OS.
Sverige deltar med ett lag under OS-turneringen. Sverige eller Veronica i finalen?
– Helst båda. Diskussionen pågår att få döma sitt eget land. Jag har varit professionell domare i 12 år och skulle aldrig tänka mig att ge fördel till någon nation. Tänker jag egoistiskt vill jag döma, men skulle Sverige gå till final kan jag unna dem det. Jag vet vad det skulle betyda för damhockeyn i Sverige.