I den långa korridoren utanför omklädningsrummen i Klämmetorpshalllen står gymnasterna på en lång rad. Några biter på naglarna, andra kramar lagets maskot hårt i famnen. Några är så pirriga att de har svårt att stå stilla.
– Det här är vår första tävling, säger Julie Runtegen Thell , förväntansfullt.
Det är strax dags för defilering för gymnasterna i den årligen återkommande tävlingen för nybörjare, Wifolkaträffen.
– Vi arrangerar träffen för att gymnasterna ska få tävla i den sport de tränar i, säger Sofie Malmolin som är tävlingsledare.
Hon berättar att det är få tävlingar för de yngre barnen och ungdomarna.
Idag är det flera lag som som deltar, både långväga och från närområdet.
Vid defileringen presenterar Ninni Kjellander, speaker för dagen alla deltagande föreningar. Lag från Karlstad, Eskilstuna, Linköping, Borensberg, och så flera lag från den egna klubben i Mantorp.
2002 hade Wifolka gymnastikförening 8 gymnaster. Idag har föreningen över 200 medlemmar och 12 tränare.
Direkt efter defileringen startar tävlingen. Läktaren är fullsatt. Till en början applåder publiken trevande.
– När vi tävlar klappar alla, det är mycket roligare då, säger Elvira Lindberg 14 år som idag tittar på.
Hon och gymnastkompisen, Isabella Carlsson sätter igång med ett febrilt handklappande, och snart hänger hela hallen på med handklapp och glada tillrop till de tävlande gymnasterna.
Efter en stunds väntan är det dags för Mantorps Wifolka gf T6 tur att visa sina färdigheter på mattan och trapetsen.
– Mest gör vi det här för att det är så roligt, säger Sofie Malmolin.